Schlager och schaknad

Så var Eurovision-smörjan avgjord och Sverige får "nöja sig med" en 21:a plats. Väldigt oväntad dålig placering, ska man skratta eller gråta? Vad var det som gick fel? Inget i Charlottes framträdande i alla fall, hennes insats var felfri. Vi får väl helt enkelt finna oss i det faktum att Europa inte fastnade för Hero, som vi trodde så starkt på. Vi överskattade oss själva i år - igen. Men livet går ju förstås vidare, vad finns det egentligen för anledning att hänga upp sig och sörja över denna musikaliskt lågkvalitativa smörja av kompisröstning? Absolut ingen.

Jag vet att det här kommer att bli tjatigt i mina inlägg framöver men det får ni stå ut med. Saknar honom verkligen... Nu har det gått tre dagar men det känns som om det gått en vecka. Jag tänker på honom nästan hela tiden vilket är rätt jobbigt för det distraherar mig när jag ska plugga. Glosorna går inte in, jag bara skriver ner dem utan att tänka på vad jag skriver. Varje gång jag går in i köket och jag ser hans skåp med "Gone home"-lappen tänker jag på hur många mil han befinner sig ifrån mig, en stor skillnad i avstånd från de 3-4 meter han brukar vara. Och snart är avståndet ännu längre. Men det kanske blir lättare då, när jag åker från vår gemensamma stad som vi lever våra liv i? Och är delar av varandras liv i. Där uppe kommer jag inte att känna hans frånvaro på samma sätt. Men om det blir lättare är frågan... Nä nu ska jag lägga mig och sova, måste försöka plugga imorgon.