Att fira eller inte fira Valborgsmässoafton

5 anledningar att INTE fira Valborgsmässoafton:

1. Stå frysandes och glo på ett berg av skräp som brinner upp, what's the point?

2. Miljövänlig hantering av avfall är det ju knappast...

3. Onödigt stora summor pengar skjuts ut i evigheten för några sekunders konstverk på himlen

4. Grillad korv är onyttigt och inte så gott heller

5. Vem är den där jäkla Valborg egentligen? Har hon något med högtiden att göra?

1 anledning att fira Valborgsmässoafton:

Man får supa

Så, sup och svälj svenska folket om ni föredrar det men ge fan i elden då!

Själv är jag nykter ikväll, kan inte vara många studenter i den här stan som är det...

Love is in the air

Jag har kommit på mig själv med att sväva på rosa moln redan. Skäms över att erkänna detta. Någon måste ta ner mig på jorden. Vad håller jag på med? Jag skulle ju inte bli kär, lovade ju bara för någon vecka sedan att jag skulle hänge mig åt det fantastiska singellivet. Och så blir det såhär. Varför? Jag hade inte planerat att låta Kärleken komma in i mitt liv nu. Absolut inte nu. Det är bara jobbigt att vara kär. Man blir så sårbar. Alla handlingar och ord som tolkas till det ena och det andra tills man blir helt knäpp. Orkar jag med det igen? Vågar jag chansa och därmed riskera att det går åt skogen IGEN? Det som försvårar situationen ytterligare är den dåliga timingen i det avseendet att det snart är sommar också. Och han åker härifrån om bara tre veckor. Jävla skit.

Just got a brilliant idea...

Jag ska börja träna! Jaja så många gånger jag har tjatat att jag ska göra det så är det nog inte en jävel som tar mig på allvar längre. Men denna gång är det allvar. Eller jag hoppas det kommer bli det i alla fall. Jag kom nämligen på det perfekta förslaget för en stund sen... När jag gick till köket tidigare ikväll stod snyggingen och pratade med vår granne. Han sa att han tyckte det var så tråkigt att springa ensam, varpå vår granne sa att han får hitta nån att springa med. And here I am. Sällan har jag kommit på en så optimal idé, så nästa gång jag ser honom... (hade inte mod att säga det när vi inte var ensamma, "the tension was in the air" om man säger så...) då ska jag lägga fram förslaget. Tror faktiskt att han kommer att gilla det. Sen anar jag att det inte var oavsiktligt av honom att säga det just när jag var i köket... Okej nu får jag skärpa mig, kan inte hålla på att tänka och tolka allt han säger. Jag ska lägga fram förslaget helt enkelt. Var modig, var modig... Antingen blir det positivt eller negativt gensvar. Skulle vara så perfekt om... Finns bara fördelar ju; jag får umgås med honom, min kondis blir bättre... Japp, helt klart läge att gå vidare till nästa level hehe...

Bästa fredagen på länge

Jag vet inte riktigt hur det som hände igår kunde hända, det var knappast något planerat. Men underbart var det. Min kväll var till en början rätt så tråkig, eller ja jag satt och tittade på Talang 2008 och det är ju inte det mest spännande man kan ägna en fredagskväll åt. Så jag bestämde mig för att ringa till Jenny och höra hur det var med henne, då jag inte hade pratat med henne på över 4 månader! I alla fall så föreslog hon att vi kunde ses på HG (slum-ryds studentkrog 200 m från mig) och jag var såklart på. Jag fixade inte till mig någonting innan förutom lite mousse i håret, sen gick jag strax före 11. Med inställningen att det skulle bli en skitskoj kväll med massa girltalk och skvaller. Och det blev det, det var jättekul att träffas och bara ha kul. Vi träffade också andra bekanta, två från vår gamla PA-klass plus en kompis till dem. Det var trevligt. Sen träffade jag min korridorgranne, och han var väldigt glad och social. Han gick iväg någon minut och då sa Jenny direkt efter att han hade gått att jag måste lägga in en stöt på honom haha... Jag blev lite rosig om kinderna och menade att han inte är min typ. Men att han är trevlig och snygg. Efter ett tag blev Jenny trött så hon frågade mig om det var okej att hon gick hem och sa till min korridorgranne att han kunde väl ta hand om mig. Matchmaking-Jenny var i farten haha...

I alla fall så gick Jenny hem och jag stannade kvar med honom. Han bjöd mig på en cider och vi pratade och pratade tills klockan var halv två ungefär (kan det ha varit en timme?). Då var det dags att gå hem, jag skulle plugga idag och han skriva tenta kl.8(!) Vi fortsatte såklart att prata hela vägen hem och jag tänkte inte på att vi inte alls har pratat så mycket med varandra innan. Det kändes så lätt och avslappnat. Ja alkoholen gjorde väl sitt till en viss del. Men så onyktra var vi inte. Vi kom in i korridoren och han låste upp sin dörr. Men han gick inte in, nej. Vi var ju tvungna att krama varandra gonatt först. Sen blev det mer än bara en kram hehe... Okej jag ska inte vara hemlighetsfull: Vi grovhånglade i korridoren i en kvart, minst. Det var så härligt, men overkligt. Och spännande eftersom vem som helst av våra grannar kunde dyka upp och se oss. Men det var ingen som hann göra det, så det är nog ingen jävel som vet vad vi har haft för oss. Inte än i alla fall. Innan vi gick in till våra respektive rum bestämde vi att vi får fortsätta någon annan kväll hehe... Självklart... Undrar hur förvånade våra kära grannar kommer att bli när de får veta vad vi håller på med haha...

Sommar redan?

Om jag delar in månaderna i respektive årstid så brukar april räknas till våren, inte sommaren. Idag skulle man dock kunnat tro att det varit sommar. Vinterpälsen är ett minne blott, ja till och med vårjackan hade fått stanna hemma. Folk visade bar hud i shorts, kjol och klänning, medan jag själv hade pälsat på mig med jacka, jeans, långärmat och sjal. Kände att jag stack ut från mängden en aning...

I måndags mötte jag hyresvärden i trapphuset som började prata med mig. Just när jag hade bråttom och var på väg till universitetet. Så typiskt. Dessutom var han trevlig och såg bra ut. Ännu mer typiskt. Okej, han hade passerat 30-strecket, troligen 35 också och var säkert en lyckligt gift familjefar. Men utseendet hade ju knappast falnat om man säger så. Han liknade en av H&M-modellerna i nån randig pikétröja som sitter på en klippkant med vinden i det solblekta håret. I alla fall så förhörde han mig om den gångna helgens händelser. En grannkorridor hade haft fest och han frågade om jag hade varit där. Nej, sa jag. Varpå han undrade om jag hade hört om det hade hänt något. Jag kunde ju inte svara mer detaljerat än att jag tyckte att det varit livligt och folk hade sprungit i trapphuset upp och ner. Om något fysiskt våld hade brukats hade jag ingen aning om. När jag sedan kom hem samma dag efter att jag hade varit och handlat, mötte jag komiskt nog samma hyresvärd som hälsade leende haha... Ja så spännande är mitt liv ibland...

Nä, nu måste jag fortsätta skriva min argumentativa text så jag kan maila in den ikväll senast. Även fast den inte behöver vara inlämnad förrän på fredag, jag är så stolt över min fantastiska framförhållning.

Någon som är sugen på lite sexchoklad?

Kyrkogårdar

Idag när jag cyklandes förbipasserade kyrkogården på väg till stan fick det mig att tänka på min relation till just kyrkogårdar. När jag var liten tyckte jag aldrig att det var jobbigt och tråkigt att stå vid en grav och glo, det var enligt mig fascinerande och, ursäkta om jag låter morbid nu, ganska roligt. Jag gillade att läsa namnen på gravstenar, årtalen människor hade dött och vrida på den vita duvan på mormors och morfars samt farfars sten. Och det bästa av allt var att jag fick vara nära dem. Lyckligt ovetandes om vad sorg var och att jag verkligen hade förlorat människor som stod mig nära. Jag hade inte alls förlorat dem tyckte jag, de fanns ju i graven där de bodde. Sen när himlen var stjärnklar tittade jag upp och visste att de tittade på mig. Eller jag försökte i alla fall föreställa mig att de gjorde det.

Idag däremot, sen Minna dog, 10 månader sen imorgon, hatar jag kyrkogårdar. Det är ett utav dem värsta ställen som finns. Jag önskar att jag aldrig mer skulle behöva sätta min fot på en kyrkogård, men så är tyvärr inte fallet. Jag känner flera som antagligen kommer att lämna jordelivet före mig, om vi utgår från att jag dör en naturlig död. Ibland är det något jag verkligen tänker på och är på vippen att börja gråta. Men sen försvinner tankarna ganska fort och jag återgår till att tänka att alla som finns nu alltid kommer att finnas. Det är rätt så absurt att jag fortfarande kan tänka så efter Minnas bortgång. Har jag ännu inte fattat på djupet? Är det alla minnen av henne och det faktum att jag fick chans att känna henne under så många år som försvårar för mig att fatta? För på det sättet är hon mer levande än död för mig. Annat är det med mormor, morfar och farfar; de kommer alltid att vara mer döda än levande för mig. Hemskt men sant. Men det är ju så eftersom jag knappt har några minnen av dem och jag aldrig fick chans att lära känna dem som äldre än 5 år. Mormor bara 2 år. I år är det 20 år sen hon dog. Tänk att jag levt utan henne så länge.

Vårkänslor

Idag blommade äntligen vårkänslorna upp inom mig; härligt solsken, trädens knoppar brister, solglajjeprydda människor överallt, två cyklande killar med solstol under armen, rogivande gitarrspel vid grillplatsen... Jag har någon slags faiblesse för killar som spelar gitarr, är så härligt och sexigt... Och om han som håller i gitarren är sexig himself fullkomligt smälter jag! Och apropå smälta så kom det tre, jag upprepar, TRE snygga hantverkare hit igår morse. De skulle bona golvet och fixa lite saker i kök och korridor. Tyvärr började jag kl.8 så jag var tvungen att lämna ögongodiset. Men när jag gjorde frukost dröjde jag kvar någon extra minut. Sen när jag skulle ut från köket sista gången hade de blockerat utgången med ett av kylskåpen, och frågade mig om de var i vägen. Jag (med rosiga kinder, blyg blick, och försiktigt leende): "Nja men det är lugnt". Varpå min resterande replik "för mig får ni gärna vara i vägen" stannade i tanken. OMG vad fånig jag kände mig, som om jag hade gått tillbaka till fjortisstadiet. Inte vara ytlig, inte vara ytlig...

Var jag på Pluto eller Jupiter?

Idag har jag varit på en annan planet, inte haft alla hästar hemma, inte alla tomtar på loftet... Ja, vilken metafor man nu föredrar att använda. Anledningen är att de eviga analyserna av den neurotiska Emma Bovary håller på att skrynkla ihop min hjärna så den blir alldeles matt. Så jag skyller alla mina virriga handlingar på det. Som att jag var på väg att pressa vitlök i de kokande makaronerna. Dessutom har det bidragit till att döda all motivation jag hade till mina studier (när hade jag den?). Jag är less på att plugga, att läsa språk är som att ta på sig ett fetstort forskningsprojekt, aldrig en lugn stund. Och när man väl tror att man kan pusta ut efter uppförsbacken, ja då nalkas en ny och saker hopar sig igen. Det går inte att skjuta upp på att beta av saker, man måste göra det direkt. Annars är risken stor att man försätter sig i krisläge och man sitter i sitt råtthål hög på socker kvällen (läs natten) innan...

Stockholm Euro Pride-biljetter fixade!

Yey, idag har jag hämtat ut min och Ellifiores pridebiljetter! Jag har inte riktigt fattat att vi faktiskt ska dit i sommar, det känns overkligt men samtidigt spännande förstås. Även fast jag tillhör heteroträsket och pride därför inte är mitt forum om man ska vara tråkig och tänka så, är jag övertygad om att det kommer att bli en helkul upplevelse! För vad kan det annars bli med mina JAME-babes, we're gonna rock soo much! Med våra fenomenalt snygga dräkter direktbeställda från USA kan vi knappast misslyckas. Vårt tema är BÄST! Synd bara att det är så länge kvar, sommaren känns låångt bort nu. Vandrarhemmet vi ska härbärga på verkar jättefint och har det optimala läget, Gamla stan. Förutom just festivalen ska det bli skoj att åka till Stockholm, det är 7 år sen jag besökte den kungliga hufvudstaden.

Igår kväll uppdaterade jag min spray-sida, trots att jag har lovat mig själv att ge upp nätdejting då jag tappat hoppet om att finna Mr Right på det sättet. Men jag kunde inte låta bli och när jag ändå är medlem och är för lat för att orka säga upp medlemskapet så knattrade jag ihop en pres. Denna gång tänker jag dock inte "gå in för det" så som tidigare, med syftet att jag måste hitta Honom. Sanningen är att min "taktik" är att jag gett upp, på riktigt faktiskt. Jag känner ingen stress över att hitta någon heller. Så varför inte bara gå rakt emot Bovarysm-filosofin och hänge mig åt allt annat kul i livet?

Här vore det ju inte helt fel att ligga och steka sig...

Tänk om man låg på den här stranden och stekte sina bleka spiror i solens hetta, underbart härligt... Men nej, jag får nöja mig med att drömma mig bort med bilden. Inget Thailand för mig inom den närmaste framtiden. Men nån gång ska jag dit, det är ett måste. Landet sägs ju vara så fantastiskt och då bör det definitivt upplevas.

Fête à la baguette

Igår var det fransk fest hos Erica, vidare fulla blev vi inte men vi hade väldigt trevligt. Någon som däremot blev full var min korridorgranne som kom vinglandes hem som värsta alikan vid halvfyrasnåret, strax efter mig. Han mår, långt ifrån att överdriva, inte så bra idag. Själv är jag bara otroligt trött, ett vinglas har inte så mycket verkan... Anyway, kvällen igår började med att jag tog samma buss som ett gäng after shave-luktande pubertetspojkar som överdoserat hårgelén. Jag gick in och satte mig längst fram i bussen, och just då råkade jag överhöra konversationsämnet mellan chauffören och en 28-32-årig vattenkammad brat, ursprung troligtvis Mjölby (reserverar mig där då jag inte har lärt mig att urskilja dialekterna så distinkt ännu). Eller det var väl knappast så svårt att undgå att höra då denna brat högt och tydligt deklarerade hur många han hade legat med. Antalet var, håll i er nu... 367! Varav cirkus 30 han inte kom ihåg namnet på. De övriga 337 hade han tydligen memorerat. Skrivit upp på en lista? "Ja jag gillar ju att räkna dem på nåt pubertalt sätt", sa han. Med risk för att låta som nån gammal nucka men 367! Excuse me, men jag blev uppriktigt äcklad när jag hörde det, hur många jävla könssjukdomar måste inte han ha haft? I don't wanna know... Något som jag kunde konstatera var i alla fall att ligga inte bara låg (humorn är på hög nivå...) i killens intressen - det var hans livsstil.

Festen var riktigt lyckad; vi smuttade på vin och hivade i oss mängder av ost och kex. Maria hade tagit med sig hallonchokladmarmelad och det var den godaste marmelad jag någonsin smakat. Sen spelade vi spel: ett franskt som hette Jungle Speed (varför engelskt namn?) där kvickhet var gynnande. Och det är ju inte min starka sida, så jag fick nöja mig med att komma näst sist. Det andra spelet var roligare, vi gjorde vårt eget "lära-känna-spel". Alla skrev frågor på lappar, inga elaka så det blev inte så farligt att svara på dem. Vi fick veta lite av varje, bland annat fick jag en nostalgisk känsla då jag berättade om min första kärlek. Ah memories...

Lite senare fick vi sällskap av Marias pojkvän och hans tre killkompisar. De var trevliga och vi bjöd in dem i vår egenkonstruerade lilla lek. Tyvärr hade de inte så många roliga stories att tillföra, när de fick frågan om värsta dejten hoppades vi att nån av dem i alla fall skulle komma med nån roande och bisarr anekdot men icke. De var inte "dejtingtyperna"; en tryckare på dansgolvet och sen var man tillsammans. Ja så enkelt fick de det att låta i alla fall. Vi fortsatte spelkvällen hos Maria och pojkvännen där vi drog fram Värsta språket. Man ska bland annat härma dialekter och när jag fick i uppdrag att härma norrländska var det ju bara att spä ut på den så den blev lite bredare =) Vi stannade kvar så länge som till 3.00 och eftersom bussarna hade slutat gå för över en timme sedan fick jag låna Ericas cykel. Mycket snällt men rätt jobbigt att cykla. Dags att skaffa gymkort utöver mina andra "träningskort" kanske...

Fetaost och moralkakor

Back to the blog! Egentligen har jag inget vettigt att skriva, mitt liv är ganska händelsefattigt för tillfället. Nu lät det som om det annars brukar hända massor och det är ju inte riktigt nära sanningen. Men inte så långt bort att det aldrig händer någonting. Just nu händer det dock ingenting och därav anledningen till att jag sitter här och flummar med mina hobbyfilosofiska funderingar. Och försöker komma på vad jag kan göra med min fetaost innan den antar en mögelgrön färg. Grekisk sallad? Men då vill jag inte ha oliver och tomater, och då försvinner ju det grekiska. Bara en simpel sallad som återstår; salladsblad, fetaost och gurka. Hur roligt är det? Jag måste komma på något annat.

Pratade med mor min tidigare denna kväll och hon kom in på det tragiska öde som drabbat en liten flicka kring Hedemora. Det har gjort mamma extra orolig om vad som kan hända ute i den stora vida världen för sin lilla 22-åriga dotter när det är mörkt och man är ensam ute. Jag citerar: "Och du måste ju vara extra försiktig för vi har ju bara dig". Ja, mamma, ska du sjunga Byssan lull nu? Moralkakorna haglade och jag fick flashbacks till min tonårstid. Men hon tyckte ikväll att det var livsviktigt att upplysa mig om diverse hemska händelser man kan råka ut för, som att bli kidnappad, våldtagen, rånad, mördad, nerslagen... För jag gör ju inga försiktighetsåtgärder verkar hon tro. Ränner ute ensam om kvällarna på slum-Ryds bakgator och i storskogen (där en tjej fick en fiskelina mot halsen när hon cyklade ensam en sensommarkväll). Men som hon upprepade gånger sagt; "jag litar på dig men inte på alla galningar där ute!". Min mamma är allt bra rolig ibland...

Hårror hair

De få dagar jag börjar kl 13 inbillar jag mig alltid att jag har jättemycket tid till förfogande. Som i morse till exempel. Utöver mina vanliga morgonsysslor hade jag planerat att jag skulle hinna svara på samtliga frågor till Madame Bovary, bädda sängen (för ovanlighetens skull), fixa frillan med plattång och alla stylingprodukter jag äger (inte så många) samt gå ut med en kasse gamla tidningar till containern. Men vad av detta hann jag göra? Jo, EN fråga och fixa till frillan med lite spraymousse som ändå inte resulterade i den stadga och root lifting-effekt den utlovar. Så det blev mitt vanliga risiga självfall igen som vart ännu risigare när jag kom till skolan på grund av den friska vårvinden som blåste i ansiktet när jag cyklade. Jag hatar mitt hår... Och att borsta det så det lägger sig fint igen är waste of time då det blir ostyrigt, elektriskt, platt och tråkigt. Om jag har riktigt otur (extreme bad hair day) sticker topparna ut åt alla tänkbara håll och då hjälper inte det minsta trolleritrick. Det är såna dagar man får lust att "göra en Britney Spears". Som tur är har det bara stannat vid tanken; jag skulle verkligen inte passa i boldy head. För övrigt är det inte många kvinnor som gör det tror jag, det krävs att man har de rätta utmärkande ansiktsdragen. Håret tar ifrån så mycket av ens personlighet och i mitt fall skulle det innebära extra mycket. Så nej, ingen Brittan för moi.

Emmeli ska till Australien i höst och plugga där ett år, inte blir man väl lite avundsjuk! Och Erica ska till Toulouse ett halvår. Jag vill också åka iväg och plugga utomlands, upptäcka världen och komma ifrån det rutinmässiga svenska studentlivet ett tag. Men nu blir det i alla fall ett år till här, för det första är det på tok för sent att fixa något utomlands nu och så är det bättre att jag läser engelskan först. Det är bara det att jag blir så frestad och ivrig när andra ska åka iväg.

Något jag också blir ivrig om är sökandet efter en etta, en med eget kök. Jag vill flytta nu! Men efter att ha utforskat läget inser jag att min chans att få en lya som uppfyller mina önskemål är obefintlig för tillfället. Självklart har de som står i kö på mina "favoriter" hundratals fler köpoäng än jag. Chanslös är ordet som står skrivet i pannan på mig. Och ånger. Ånger om att jag inte ställde mig i kön ett år tidigare åtminstone då jag visste att jag inte kommer att vilja bo i ett råtthål till korridorrum hur länge som helst... Nu finns inga alternativ, förutom möjligtvis en 25:a med kokvrå vilket motsvarar ett korridorrum med pentry på bekostnad av socialt umgänge i gemensamt kök. Så dumdristig att jag gör en sån nedgradering är jag inte.

Mitt liv i siffror, del I

Ger er en sammanfattande uppdatering av vad som hänt den senaste månaden...

Påskägg jag ätit: ca 50

Gånger jag blivit misstänkt för att medföra något olämpligt i säkerhetskontrollen på Arlanda: 1

Lesbiska drömmar jag haft: 2

Dagar jag varit uppe i norr: 12

Sexskämt jag hört: 2

Krogbesök: 2

Fester med epa-raggare jag varit på: 1

Dagar jag haft praktik: 5

Idioter till killar som bett om mitt nummer: 2

Adjö kråkbo

Nu när det är vår är det dags att göra något åt mitt risiga hår som jag gått omkring med i x antal år (obs medvetet rim, är på dålig-humor-humör ikväll...). Därför har jag den senaste tiden investerat i lite hårprodukter samt att jag köpte en plattång igår. Den var knappast billig men det var värt det i alla fall. Jag blev så frestad sen förra fredagen då Chinokken fixade mitt hår så fint. Så tången kommer att komma till stor användning. Kanske inte till för stor användning så mitt hår riskerar att förbli ett kråkbo...

Idag har jag betat av nästan en tredjedel av Flåbäärts 1800-tals-roman Madame Bovary. Och det är verkligen ett utav de tråkigaste sätten att fördriva en lördagseftermiddag på, så om ni absolut inte måste så rekommenderar jag ingen att läsa denna bok. Men om ni är av den åsikten att "det är ju en klassiker", läs den INTE på franska om ni inte heter Julien (fransos i min kurs).

Jag har drabbats av den årligt återkommande vårförkylningen tror jag, hur mycket vätska jag än dricker känns det som om någon kört ner ett sandpapper i halsen på mig. Hoppas på en förbättring till på måndag då kurserna på universitetet börjar igen.