Jag har kommit på mig själv med att sväva på rosa moln redan. Skäms över att erkänna detta. Någon måste ta ner mig på jorden. Vad håller jag på med? Jag skulle ju inte bli kär, lovade ju bara för någon vecka sedan att jag skulle hänge mig åt det fantastiska singellivet. Och så blir det såhär. Varför? Jag hade inte planerat att låta Kärleken komma in i mitt liv nu. Absolut inte nu. Det är bara jobbigt att vara kär. Man blir så sårbar. Alla handlingar och ord som tolkas till det ena och det andra tills man blir helt knäpp. Orkar jag med det igen? Vågar jag chansa och därmed riskera att det går åt skogen IGEN? Det som försvårar situationen ytterligare är den dåliga timingen i det avseendet att det snart är sommar också. Och han åker härifrån om bara tre veckor. Jävla skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar