Mycket tid, lite att göra

Jag vet inte vad jag ska göra av all tid som jag helt plötsligt har fått så mycket av. Sen jag lämnade in tentan och min handledare gav mig responsen att jag ska skjuta upp min uppsats till nästa termin (vilken nästa termin?) känner jag en plågsam rastlöshet. Det är som att det ständigt måste finnas något att stressas över i mitt liv men nu är det spegelblankt lugnt vatten. Det är nu jag ska ta itu med saker som jag brukar säga att jag skulle göra om jag hade tid. Så förargligt att jag glömt bort vilka dessa saker är. Har dock en massa böcker jag vill läsa så det kan jag ju sysselsätta mig med fram tills nästa tenta om en månad...

Kaj ser jag väldigt sällan numer sen han började dejta sin chinesegirl, han är med henne varje dag och natt verkar det som. Det är kul, är givetvis glad för hans skull även om jag tycker det är lite tråkigt att han inte är hemma och sprider sin positiva energi. Det är nog inte bara jag som känner mig utkonkurrerad nu, Alex får också spendera en mindre andel tid med honom. Men om man tror att man kan hänga upp sig vid Kaj och ha honom för sig själv så har man väldigt fel...

Tentan äntligen klar!

Efter att ha suttit och svettats (med betoning på svettats) över hemtentan i två dagar har jag finally mailat in den färdigskriven. Klockan passerade midnatt snabbt och den blev lite försenad, men jag behövde en kvarts övertid för att bli nöjd. Hyfsat nöjd ska jag säga för att gardera mig en aning så jag inte blir besviken när jag får tillbaka den. Om jag får VG på den får jag VG på hela kursen har jag räknat ut, jag siktar inte på något lägre. Det har jag alltid gjort tidigare, förutom på grammatiktentorna i franskan eftersom de är roliga och motiverande att skriva. Det är vad jag känner till den här kursen också, mycket är intressant och motiverande och då blir jag riktigt taggad att göra bra ifrån mig.

Nu är det dags att hångla med kudden, imorgon väntar en ny solig dag.

Guldkorn bland all smörja

Eftersom jag har varit så duktig på att skriva hela dagen tyckte jag att jag kunde unna mig en paus framför TV:n, så nu sitter jag och kollar på Inför Eurovision. Behöver jag ens säga att det är lika pinsamt som tidigare år, och möjligtvis ännu mer urvattnat? Men några guldkorn går faktiskt att hitta i hela det här spektaklet som många av oss hyser en trogen hatkärlek för. Hitills är favoriterna Rumänien och Finland.

Språket räddar dig

Det är faktiskt så i väldigt många situationer, jag tänker inte endast på att det är bra att ha åtminstone lite skolfranska i huvudet när man ska kommunicera med anglosaxhatande fransmän, utan även i mail kan man komma lindrigt undan om man formulerar sig med lite fina ord. Det är det jag precis gjort eftersom verkligheten hann ikapp mig i fredags då min uppsatshandledare undrade om jag fortfarande är i livet när han inte hört någonting från mig på två månader. Jag har nu förklarat mig och även om det inte kommer att intetgöra hans troliga misstankar om mitt lata och oansvariga beteende känns åtminstone mitt eget samvete lite renare. Just på grund av sättet jag formulerade mig på. Jag hade kunnat skriva "Ursäkta, jag ska lämna in första versionen snart men har haft mycket annat att göra. Projektet gjorde jag och det gick hyfsat bra.". Det hade räckt för att han skulle få ett livstecken och svar på sina frågor, men istället skrev jag nästintill en uppsats med väl genomtänkta formuleringar utan att vara oärlig. Det känns bättre nu i alla fall, nu får jag vänta på responsen.

Inte en gång till

Jag undrar verkligen vem det är som vill straffa mig och vad jag har gjort för att förtjäna att bli straffad med en fjärde förkylning för i år. Orkar inte gå omkring och hosta igen, min kropp tar stryk av dessa skitbakterier som florerar omkring mig och som mitt immunförsvar är för svagt för att stöta ifrån sig. Man börjar ju snart tro att det inte handlar om några vanliga förkylningar utan om någon allergi. Om nu så inte är fallet är orsaken 1. Vistelsen bland högstadieeleverna denna vecka 2. Förra nattens hångel med Alex. Jag gissar på det första eftersom Alex förkylning försvann för en vecka sen ungefär och det dessutom var den bakterie jag spritt till samtliga i korridoren. Men tänk om det faktiskt är hösnuva?

Idag är det hemtentaskrivande för hela slanten som gäller, ingen vila så långt ögat når...

Det som göms i snö kommer upp i... fyllan?

Här är det inget snöfall på långa vägar. Om man har följt den senaste veckans väderprognoser har man kunnat höra meteorologerna spå värmebölja här nere i helgen, och ja, de hade rätt. Idag har jag legat ute i ca 25-gradig vårvärme i några timmar och svettats i linne och kjol, i april! Nej, jag ska inte klaga och ja, jag ska ge upp med mitt skryt nu.

Inatt plingade det på min dörrklocka och jag vaknade ur min dröm. Vad klockan var kollade jag inte men det kändes inte som att jag hade sovit särskilt länge. Jag öppnade och vem stod där om inte den jag gissade skulle stå där - Alex. Full som en kastrull log han mot mig och ville komma in såklart. Jag släppte in han till trots, han hade ju lik förbannat stört min nattsömn så då tyckte jag att han kunde ge mig ett riktigt bra hångel som ersättning för sveda och värk. Han slängde sig i min säng och sen så blev det hångelkalas nästan hela natten. Herregud vilken abstinens jag måste ha haft... Men det som var mest intressant var vissa viktiga detaljer och smaskiga fakta jag fick reda på. Kaj berättade ju för cirka en månad sen att Alex och Kas hade haft sex. Det hade de inte alls haft intygade han skrattandes utan tydligen var det bara ett missförstånd från Kajs sida. På grund av det har en stor del av mina tankar upptagits av detta skvaller helt i onödan. Jag som precis hade hunnit smälta att det faktiskt hade hänt fick nu radera denna falska information ur medvetandet. Anyway, jag är glad för att det inte var sant i alla fall. Fyllan till trots kunde jag ganska lätt avgöra att Alex inte ljög. Jag litar mer på skvallrets huvudperson själv än Kajs hörsägen i sitt onyktra och lomhörda tillstånd i HG:s lokaler med dunka-dunka-musik.

Flaggan i topp

Idag var det min sista praktikdag i egenskap av lärarstudent. Sista för denna gång och kanske till och med sista för alltid. Men det känns så ruskigt skönt att ha blivit godkänd, så mycket extraarbete som jag har lagt ner för att utveckla de så kallade lärarförmågorna. Det var värt allt slit trots allt. Om jag inte hade blivit godkänd hade jag lagt ner alltihop, alltså skitit fullständigt i att ta mina poäng för praktiken. Nu har jag åtminstone kvar läraryrket i tanken litegrann, även om jag så gott som bestämt mig för att jag vill arbeta med något annat här i livet. Vad det blir kan jag inte säga idag men jag kommer väl fram till vad som är rätt så småningom. Den dagen den sorgen. Eller glädjen rättare sagt, en av de bästa känslorna är när man känner att man tagit rätt beslut.

Citat från skolans värld

På morgonens tyskalektion med gymnasieelever i år 3 frågade B en elev när han kunde skriva provet som de andra nyligen hade gjort.

B: "När vill du skriva provet då?"
Elev: "Kan vi inte lösa det här över ett glas vin och lite dans? Vi dricker och sen ser vi vilka kroppsdelar som svänger."
Han skyndade sig att tydligt påpeka att det inte var menat som en sexanspelning. Det får vi hoppas...

Tillbaka till trotsålderstadiet

Jahapp, då har man avverkat den första dagen i den sista fristående veckan av praktiken, examinationsveckan mer exakt. Ungdomarna hade verkligen saknat mina spännande lektioner och välkomnade mig glatt. Fel, men man hade ju kunnat hoppas. Fast man kan ju inte begära alltför mycket uppskattning och tacksamhet i det yrket. Jag fick hålla i de två första lektionerna själv och alla elever utom en satt och provpluggade tysta som möss. Tyst var tjejen visserligen men hon gjorde inte ett jävla knop på hela lektionen tror jag. Jag blev irriterad, speciellt eftersom den tjejen verkar ha det som en trend att inte plugga utan istället sitter och knappar på sin ipod. I mitt PMS-iga tillstånd var jag en hårsmån ifrån att ge henne en skrapa men jag behärskade mig och nöjde mig med att titta strängt på henne och fråga hur det går. Hon kanske bara var trög och inte fattade vad man skulle göra men var för lat för att fråga. Misstänker att hon låtsades jobba för att slippa mina dödande blickar resten av lektionen.

På gymnasiet där eleverna uppnått en viss MOGNAD var det betydligt roligare. Engelska C var på schemat. Tre elever hade speeches och jag gjorde ett litet moment där vi lyssnade på Scool of Human Rights: A decent life, ett reportage om ett slumområde i Kenya. Efteråt hade vi sokratiskt samtal, något som jag deltog i för första gången. Det går till som så att eleverna sitter i en inner- och ytterring. Den inre ringen pratar först om ämnet, i detta fall What is a decent life?, och dem i ytterringen lyssnar bara. Därefter byter ringarna plats och de elever som satt ytter får sitta i innerringen. Samma procedur som innan äger rum och sist av allt sitter alla i en stor ring och man får då om man vill tillägga något. Det var en intressant arbetsform, hade aldrig hört talas om den innan min mentor berättade hur det gick till förra gången jag var där. Nä, nu dags att planera en lektion lite grann. Eller sova, så trött så det finns inte...

Killarna och jag

Det börjar verkligen kännas att man bor mitt bland massa testestoron, sex killar omkring sig varje dag kan liknas vid en ungkarlslya där man är fältobservatör. Den grabbiga stämningen avmattas som tur är ibland då någon är bortrest eller österrikarens flickvän kommer på besök. Den enda som tar hem tjejer på rummet är Kaj, kompisar som dejter. Det är givetvis möjligt att någon annan också haft kvinnligt besök men då har de smusslat med det jäkligt bra.

Radarparet no 1 i korridoren är numera Kaj och Alex, de gör i princip allt tillsammans utom det jag och Alex mest gjort tillsammans om jag ska uttrycka det kortfattat. De spelar data, pluggar japanska, lagar pannkaka, festar, springer, lagar cyklar och nu senast idag har de bakat äppel- och rabarberpaj. Det enda av dessa intressen som de hade gemensamt för cirka tre månader sedan var festandet. Data lite också men då spelade de inte samma spel. Alex har helt plötsligt börjat fascinera sig över alla japanska tecken som Kaj håller på att traggla, för att inte häpnas över det faktum att Kaj fått honom att tycka matlagning och bakning är kul. För drygt två månader sedan var den enda rätten han åt köttbullar och makaroner och han skulle inte ens ha fått för sig att kasta ett öga på ett bakrecept. Och inte nog med allt detta, nu har de införlivat traditionen att Alex är Kajs privata väckarklocka som springer och plingar på hans dörr. Som om de vore varandras små turturduvor. Det kan möjligtvis mellan raderna nu tolkas som att den gröna sjukan drabbat mig och det kanske den också har, men går inte det här en aning till överdrift? Jag kan inte låta bli att tycka att deras umgänge blivit så intensivt på ett konstigt snabbt sätt...

Mysteriet med dant

Dialektala ord och uttryck kan vara stundtals intressant för en utböling som inte begriper ett skvatt av innebörden av dessa. Efter att ha bott här i cirka två och ett halvt år har jag konstaterat (det har jag gjort för rätt längesen egentligen så detta blogginlägg är inte så nyhetsomvälvande) att det vanligaste östgötskdialektala ord med all säkerhet är dant, uttalas "dannt" ungefär som någon som är täppt i nosen skulle säga tant. Detta ords betydelse har jag nu lärt mig någorlunda men inte direkt vilka situationer som lämpar sig för användningen av detta ord. Folk här nere slänger sig med det titt som tätt i alla möjliga samtalsämnen.

Så kom jag att tänka på ordet halvdant som inte är så dialektalt utan ett ord som är vida utbrett geografiskt. Det använder jag dock väldigt sällan, men när jag väl använder det är det ju i betydelsen "sisådär", "varken bra eller dåligt". Dant betyder alltså helt enkelt "dåligt" ungefär, någon bättre synonym kan jag inte komma på. Språklektion no 1 i östgötska avklarad.

Problemet med uppsatsen

Jag har en enorm ångest över min C-uppsats som ligger på is sedan länge och det dåliga samvetet bara växer för varje dag som går utan att jag kontaktar min handledare och förklarar varför jag inte ens lämnat in första versionen. Jag skäms något så oerhört, även fast jag har en god anledning till att inget blivit skrivet. Mitt ämne föll ihop för sent för att jag skulle hinna tänka ut något annat och leta litteratur till det. Skulle bara ha blivit crap av alltihopa i vilket fall som. Däremot har jag ingen bra ursäkt för att jag dragit ut på att maila handledaren, han måste ju tro att jag gått under jorden. Åtminstone tycka att jag är en av de mest oansvariga studenter som finns.

Jag vill få ett fint ursäktande mail skrivet till honom men ska han ge mig en smärre utskällning i skriftlig form behöver han inte nödvändigtvis svara. Bara jag skulle få veta att han läst det så är jag nöjd, sen behöver jag aldrig mer befatta mig med honom. Jag förstår inte varför jag bara låter det gå längre tid, det blir ju knappast lättare att ta mig ur den här härvan. Och CSN ska vi inte ens tala om, hälften av studiebidraget den här terminen kommer jag förmodligen tvingas återbetala och det blir inte en rolig upplevelse. Vågar inte ens räkna ut summan... Det värsta är att jag shoppat och supit bort de mesta pengarna...

En bild på mig också...

Voilà! Nu har jag stillat mina läsares nyfikenhet ;)

Grattis Findus!

Min feta pälskling fyller jämnt idag, hela 10 människoår har han på nacken nu. Grattis hårboll! :)

Onsdagsfest

Kaj gjorde reklam för fest igår, den skulle äga rum i J:s korridor på kvällen. Jag övervägde mellan att gå och hoppas på att få en grym kväll eller stanna i mitt råtthål och plugga. Efter inte så lång tids funderande beslöt jag mig för det förra alternativet. Alex skulle hänga med också, det är klart så tjenis som han har blivit med Kaj den senaste tiden. Det var väl det som delvis fick mig att tveka. Utgång var planerad senare på kvällen och även om jag inte är någon expert på att skåda in i kristallkulor var det rätt lätt att sia hur kvällen skulle arta sig då. Det fanns som vanligt en risk för att den svarta sjukan skulle slå till. Men vad i helsike, tänkte jag, jag kan inte hålla på att begränsa mitt liv. Dock blev det ingen utgång utan vi stannade i korridoren hela kvällen och spelade Settlers, shotspel, Guitar Hero och dansade dansmatta. Vill flika in av skrytsamma skäl att jag faktiskt vann Settlers för en gångs skull. Lite extra ära och glans till mig för att mina motspelare var Kaj och Alex. Eller okej, Alex var mer nybörjare än jag men han var rätt ofokuserad också.

Vid tvåsnåret gick vi till Statoil så de andra fick köpa sin nattamat. Det blev ingen efterfest precis, om man inte räknar med att jag och Alex spelade musik hos honom på hög volym resten av natten. Vi satt och nötte You Tube i två timmar i våra onyktra tillstånd. Det var uppenbart att vi båda hade för avsikt att få vår strulabstinens uppfylld vilket vi till slut fick också. Hångla var det vi gjorde alltså och ingenting mer. Halv sex gick jag ensam och la mig i min stora säng och saknade ingen manskropp som tog upp massa plats så jag skulle förlora min skönhetssömn. Att jag däremot inte såg ut som någon skönhet i spegeln i morse är en annan sak...

Idag har jag varit och fixat frillan hos en ny frissa, och jag blev supernöjd! Jag kände att det var minst sagt välbehövligt att göra mig lite vårfin. Det var först när jag såg håret fixas till och bli fint som jag insåg vilken rishög jag haft på skallen i några månader. Jag sa att hon bara skulle ta topparna men det känns som om hon tog mer än så. Resultatet blev som sagt kanon i alla fall! Billigt var det också, endast 215 kronor behövde jag punga ut. Fick helt klart valuta för pengarna.

Brilleslang i Pölseland

Nu har jag landat på svensk mark igen, eller rättare sagt anlänt till svensk mark, det var tåget som bar mig dit och tillbaka. Vistelsen i Köpenhamn har varit väldigt trevlig och jag har fått många av mina fördomar om danskar bekräftade. Att de pratar som om de har en portion frukostgröt i käften är väl vida känt (för övrigt är frukost danska för lunch om ni inte visste det), men något jag också fått bevis på är att rödtottar är betydligt vanligare bland danskar än bland svenskar samt att det finns en pub bakom varenda gatuhörn i princip. Jag har även snappat upp några roliga ord som dem i rubriken till exempel. Brilleslang låter väl ändå betydligt roligare än glasögonorm?

Vi turistade flitigt under de fyra hela dagarna vi hade att spela på, så nu kan jag säga att jag shoppat på Ströget, varit på Tivoli, gått förbi slotten Rosenborg och Amalienborg, solat i Kungliga trädgården, käkat glass vid hamnen samt förevigat Den Lille Havsfruen med kameran. Tivoli var jag dock lite besviken över måste jag säga, det kändes som om det var halva Liseberg. Att de bara hade ett chokladhjul är inte så mycket att stoltsera med precis, det finns till och med fler chanser att vinna 2 kg choklad på Boden Alive. Kasst. Vann gjorde jag ju visserligen men den kakan gick snabbt ner. Vidare gott var det inte heller...

Vad som däremot var riktigt jävla god var maten på en restaurang vi åt på både på påskdagen och annandagen. Det var som en motsvarande orgasm för smaksinnet, speciellt efterrätterna. Därför infogar jag bilder på dessa läckerheter, en Banana Split och en Queens Delight. Som ni kan se är det en väldigt fet och liten våffla med mjukglass, hackade hasselnötter, jordgubbssylt och chokladsås. Bara den är en anledning till att återbesöka Köpenhamn någon gång i framtiden...

Glad påsk och trevlig helg!

Jag håller på att packa inför resan imorgon, tror jag har packat ner allt i klädväg nu. Sen ska givetvis massa andra prylar få plats, får se om jag blir illa tvungen att utesluta något... Vad ska ni göra i påsk? :)

Gör din egen kaviatar!

Om man har tråkigt kan man alltid roa sig med att testa vilka frisyrer man passar i på Kalles kaviars sida. Kycklinggul kalufs är dessutom passande så här i påsktider. Som ni kan se skymtar min lugg fram under frisyrerna, men jag hittade ingen bättre bild. Experimentera du också!

Telefonsamtal

Kvart över ett igår kväll när jag var på väg att släcka ner laptopen och krypa i säng ringde telefonen. Kaj stod det på displayen och jag undrade varför han ringde mig när jag bor två meter ifrån honom. Han måste ha ringt fel, tänkte jag först, men hann komma fram till innan jag svarade att han säkert festar någonstans och vill ösa lite fyllesnack över mig. Mycket riktigt så stämde min gissning men det var inte fylle-Kaj(an) som var i andra änden när jag svarade, utan hans och J:s Pakistan-polare. Han ville tydligen prata med mig mitt i natten, varför vet jag inte men jag var trevlig och konverserade lite och försökte så gott jag kunde uppfatta hans hackiga engelska. Det var inte en lätt match kan jag säga. Dessutom pratade han så lågt så jag hörde knappt ett enda ord av vad han sa. Kaj kom till luren och skämtade om att Pakistanaren är kär i mig (ja, jag hoppas verkligen han skämtade) babbel babbel... Surr från J i bakgrunden som sen tog över, pratade lite med honom och sen gav han luren till Pakkisen igen. Har träffat honom en gång vilket var på Kajs födelsedagsfest i februari, då Kaj fick ett kärleksbrev av honom. Nu ville han träffa mig på tu man hand och jag samtyckte till det så han tog mitt nummer av Kaj. Det är inget som jag kommer att kalla dejt vill jag förtydliga. Kaj och flera andra misstänker att han är gay, själv är jag lite osäker. Jag har i alla fall fått intrycket att han är en väldigt snäll människa som inte har några avsikter att ragga utan bara vill komma i kontakt med svenskar. Bra människokännare verkar han vara också, ganska djup och filosofisk av sig.

Igår kväll hade de diskuterat mig, sa han och samtyckt i hur blyg jag är. Ja, jag vet att jag är det och jag vet att folk tycker det men när de ständigt ska hålla på att påpeka det blir jag smått irriterad. Det påminner mig om vem jag inte vill vara men lik förbannat fortfarande är trots att jag försöker bekämpa det. Vet att de inte menar något ont givetvis men det blir lite tröttsamt i längden att höra det. Fast jag ska väl ta deras fyllesnack med en nypa salt...

Må du brinna i h-vetet, skitbok!

Jag trodde att jag hitills inom min akademiska utbildning läst den värsta av de värsta böcker, dvs. La critique av Anne Maurel. Tills idag, då sprack mitt tålamod i den trägna och långsamma läsningen av Kunskapssociologi - Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. Titeln lät till en början hyfsat intressant och ämnet spännande och nytt efter 2,5 års frankofiliska studier. Kursledaren hade varnat oss för att den skulle vara svårläst men att vi inte ska ge upp. Nu är det just det jag har gjort, åtminstone för tillfället. Jag fattar ungefär var tjugonde jävla mening i den där äckliga motivationssänkande boken! Hur är det ens möjligt att skriva på så avancerad språknivå och förvänta sig att vanliga dödliga ska förstå? Jag är glad att jag inte spenderade en åtskillig del av CSN på skitboken. Om jag hade en öppen spis skulle jag överväga att slänga mitt lånade exemplar i elden för den upptar onödig plats på biblioteket. Läs den inte!

Längtar till fredag

Nu är det endast fyra dagar kvar tills jag och päronen åker till Köpenhamn, yippie yey! Mamma fyller som sagt 60 om exakt en vecka och har tydligt klargjort att hon inte under några omständigheter vill befinna sig på hemmaplan på högtidsdagen. Så de som hade tänkt vallfärda dit då kan glömma det. Jag och pappa har däremot planer på att köpa en flarra champagne att korka upp dagen till ära. Idag har jag i alla fall köpt en fint kort som jag ska texta.

Jag hade för avsikt att spara lite stålar till Danmarks-shopping men det har inte gått så framgångsrikt på den fronten. Det hade kanske varit ett smart drag när jag nu dessutom fått höra att det är rätt dyrt i Köpenhamn. Risken finns att jag kommer att få leva som en kyrkråtta efter påsk...

Är detta ett skämt?

Påsken blir tyvärr ingen hemvändarhelg för mig i år, men i juni däremot när terminen är till ända planerar jag att resa hemåt till glesbygden. Det slog mig precis att det kan ju vara en smart strategi att botanisera bland flyg-och tågpriser på diverse datum första veckan i den månaden. Jag får upp SAS startsida och vad får jag se om inte att de har slopat ungdomspriserna! Nej, jag har icke ögnat slarvigt; ingenstans står texten Boka ungdom. Jahapp, så man är vuxen när man fyllt 12 nu? Att SAS är pengautsugare visste vi väl redan, men detta system är ju fan inte rimligt! Jag funderar på att bojkotta dem och tågluffa uppåt istället, men det kan hända att min bekvämlighet övervinner den chockartade prishöjningen. Ska kolla vad en biljett kostar...

Jag var på aerobics idag men det var inte så ansträngande. Kanske dags att avancera till medelpass? Träningsvärken sen i torsdags och fredags sitter dock kvar. Imorgon blir det vilodag från träningen och intensiv pluggdag framför datorn istället. Utsikterna för att jag ska motivera mig till det ser inte så goda ut tyvärr med tanke på att de lovat strålande solsken...

La vie en rose

Om du inte har sett denna film rekommenderar jag den starkt. Utan tvekan en utav de bästa filmerna jag sett. Så fängslande att jag grät och jag är verkligen ingen lipsill framför film vanligtvis. Svensk vampyrfilm kan slänga sig i väggen, det här är äkta kvalité.

Sunny day!

Idag har det varit årets varmaste och soligaste dag hitills i stada' så givetvis var man tvungen att spendera den utomhus. Jag och Kaj slog läger mitt på gräsmattan och låg och pluggade i några timmar. Ett rum ovanför hade fönstret öppet varifrån medelhavsinfluerad musik skvalade ut. Vi käkade lyxig GB gräddglass med solen i ögonen. Om man blundade infann sig nästan känslan av att vara utomlands. Några grader varmare och det hade varit perfekt. Men då hade jag väl antagligen klagat på värmen så vi hoppar över det. Tillvaron var underbar som den var. När jag gick och handlade mötte jag folk i kortärmat och kjol, studenter satt ute och grillade och alla verkade ha fått en riktig glädjekick av den tidiga försommarvärmen. Hoppas att det håller i sig.

Motivationen finnes i handling, inte i tanke

Jag har förr erfarit att motivationen kommer till en bara man får ändan ur vagnen och sätter igång med sina projekt, vare sig det handlar om träning, kost eller studier. Jag har även erfarit att man inte blir av med envisa förkylningsbakterier fortare genom att undvika att sätta sin fot i träningslokalen. Därför ansåg jag att det var hög tid att nyttja mitt guldmedlemskap och masade mig iväg till Campushallen igår förmiddag. Den soliga gårdagen till trots tillbringade jag på ett svettigt Step Basic Styrke-pass. Jobbigt var det och jag ska inte sticka under stol med att jag tvingades ta pauser då och då mellan alla hopp och styrkeövningar utöver drickpauserna. Det var i alla fall riktigt roligt och en alldeles lagom utmaning för en klenis som jag!

Idag har jag varit på Afro, min obligatoriska fredagsunderhållning, och det var grymt drag! Ny koreografi var det också (för min del...) men jag var inne i den rätt så snabbt. Finalen var definitivt bäst: Alla dansade i stor ring i toksnabbt tempo, vilken energi!

En aning överskattad film

Jag har nu sett en av Sveriges mest hypade filmer Låt den rätte komma in med den svengelska titeln Let the right one in, och det är med motvilja inom mig jag meddelar att filmen inte var värd de 169 riksdaler jag betalade för den. Skitdålig kan jag inte instämma i att den var, Marie, det var en helt okej film, men den har definitivt inte gjort sig förtjänt av fem Guldbaggar och tre andra filmpris. Möjligtvis tre baggar däribland för bästa foto för miljöerna var riktigt vackra, men hur den kunde få utmärkelse för bästa manus är för mig oförståeligt då jag anser att en 10-åring kunde ha författat det. Det bevisar ju bara att vilken obegåvad amatör som helst kan skriva ett filmmanus och håva in massa stålar och få fina priser att inreda sitt vardagsrum med. Man kanske skulle bli manusförfattare? Då har jag en alternativ karriärväg att gå om jag inte finner något annat att sysselsätta mig med i livet.

Om jag hade läst boken innan hade jag förmodligen blivit ännu mer besviken. Man kanske skulle läsa den och bli glatt överraskad? Egentligen är det ju oskriven regel på att man ska läsa boken först men i det här fallet kanske det rent av är bättre att läsa den efteråt.

Jehovas vittnen i studentryd

Tidigare denna första aprildag då jag gick utanför dörren för att ta en promenix i det vackra soliga vårvädret mötte jag två tanter bara några sekunder därpå. De prackade på mig broschyrer och eftersom jag ofta är för mesig för att säga nej tog jag emot lite majbrasevirke och stoppade i fickan med avsikt att slänga det i närmsta papperskorg. De vinkade glatt hejdå och sa att de hoppades att vi ses en annan gång. Jag gick därifrån med snabba steg och kollade efter mig om de fått för sig att förfölja mig och pracka på ännu mer brasvirke. Tyvärr dök det inte upp någon sopkorg i synhåll under promenixen så skräpet följde med hem.

Hjälp. Det ringde nyss på min dörr, jag gick ut och vilka står där om inte de två Jehovas-tanterna. Jag sa lugnt och tydligt att jag inte är intresserad (av deras skit) vilket de direkt accepterade och gick sin väg. Det var inte svårare än att bli av med ett efterhängset krogragg. En undran dock: Hur i helskotta visste de att jag bodde just här?!? Har de stått och spanat bakom något buskage/husknut? Har de ringt på varenda kvinnlig students rum i detta hus? Mycket möjligt. Jag. Måste. Flytta. Härifrån.

April april din dumma sill...

...jag kan lura dig vart jag vill! Det är inte klokt att det redan är första april, vart flyger tiden iväg undrar jag. En hel dag med möjligheter att lura folk ligger framför en och jag funderar på vem jag ska lura. De senaste åren har jag varit på min vakt och sluppit bli lurad själv. Vad jag kan minnas lurade jag heller ingen förra året (ingen annan än mig själv eventuellt) och att vara en snäll och oskyldig flicka två år i rad är det lite tråkvarning på. Så frågan är 1. Vem ska jag lura? och 2. Hur ska jag luras?