Jehovas vittnen i studentryd

Tidigare denna första aprildag då jag gick utanför dörren för att ta en promenix i det vackra soliga vårvädret mötte jag två tanter bara några sekunder därpå. De prackade på mig broschyrer och eftersom jag ofta är för mesig för att säga nej tog jag emot lite majbrasevirke och stoppade i fickan med avsikt att slänga det i närmsta papperskorg. De vinkade glatt hejdå och sa att de hoppades att vi ses en annan gång. Jag gick därifrån med snabba steg och kollade efter mig om de fått för sig att förfölja mig och pracka på ännu mer brasvirke. Tyvärr dök det inte upp någon sopkorg i synhåll under promenixen så skräpet följde med hem.

Hjälp. Det ringde nyss på min dörr, jag gick ut och vilka står där om inte de två Jehovas-tanterna. Jag sa lugnt och tydligt att jag inte är intresserad (av deras skit) vilket de direkt accepterade och gick sin väg. Det var inte svårare än att bli av med ett efterhängset krogragg. En undran dock: Hur i helskotta visste de att jag bodde just här?!? Har de stått och spanat bakom något buskage/husknut? Har de ringt på varenda kvinnlig students rum i detta hus? Mycket möjligt. Jag. Måste. Flytta. Härifrån.