Jahapp, då har man avverkat den första dagen i den sista fristående veckan av praktiken, examinationsveckan mer exakt. Ungdomarna hade verkligen saknat mina spännande lektioner och välkomnade mig glatt. Fel, men man hade ju kunnat hoppas. Fast man kan ju inte begära alltför mycket uppskattning och tacksamhet i det yrket. Jag fick hålla i de två första lektionerna själv och alla elever utom en satt och provpluggade tysta som möss. Tyst var tjejen visserligen men hon gjorde inte ett jävla knop på hela lektionen tror jag. Jag blev irriterad, speciellt eftersom den tjejen verkar ha det som en trend att inte plugga utan istället sitter och knappar på sin ipod. I mitt PMS-iga tillstånd var jag en hårsmån ifrån att ge henne en skrapa men jag behärskade mig och nöjde mig med att titta strängt på henne och fråga hur det går. Hon kanske bara var trög och inte fattade vad man skulle göra men var för lat för att fråga. Misstänker att hon låtsades jobba för att slippa mina dödande blickar resten av lektionen.
På gymnasiet där eleverna uppnått en viss MOGNAD var det betydligt roligare. Engelska C var på schemat. Tre elever hade speeches och jag gjorde ett litet moment där vi lyssnade på Scool of Human Rights: A decent life, ett reportage om ett slumområde i Kenya. Efteråt hade vi sokratiskt samtal, något som jag deltog i för första gången. Det går till som så att eleverna sitter i en inner- och ytterring. Den inre ringen pratar först om ämnet, i detta fall What is a decent life?, och dem i ytterringen lyssnar bara. Därefter byter ringarna plats och de elever som satt ytter får sitta i innerringen. Samma procedur som innan äger rum och sist av allt sitter alla i en stor ring och man får då om man vill tillägga något. Det var en intressant arbetsform, hade aldrig hört talas om den innan min mentor berättade hur det gick till förra gången jag var där. Nä, nu dags att planera en lektion lite grann. Eller sova, så trött så det finns inte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar