Är detta ett skämt?

Påsken blir tyvärr ingen hemvändarhelg för mig i år, men i juni däremot när terminen är till ända planerar jag att resa hemåt till glesbygden. Det slog mig precis att det kan ju vara en smart strategi att botanisera bland flyg-och tågpriser på diverse datum första veckan i den månaden. Jag får upp SAS startsida och vad får jag se om inte att de har slopat ungdomspriserna! Nej, jag har icke ögnat slarvigt; ingenstans står texten Boka ungdom. Jahapp, så man är vuxen när man fyllt 12 nu? Att SAS är pengautsugare visste vi väl redan, men detta system är ju fan inte rimligt! Jag funderar på att bojkotta dem och tågluffa uppåt istället, men det kan hända att min bekvämlighet övervinner den chockartade prishöjningen. Ska kolla vad en biljett kostar...

Jag var på aerobics idag men det var inte så ansträngande. Kanske dags att avancera till medelpass? Träningsvärken sen i torsdags och fredags sitter dock kvar. Imorgon blir det vilodag från träningen och intensiv pluggdag framför datorn istället. Utsikterna för att jag ska motivera mig till det ser inte så goda ut tyvärr med tanke på att de lovat strålande solsken...

Sunny day!

Idag har det varit årets varmaste och soligaste dag hitills i stada' så givetvis var man tvungen att spendera den utomhus. Jag och Kaj slog läger mitt på gräsmattan och låg och pluggade i några timmar. Ett rum ovanför hade fönstret öppet varifrån medelhavsinfluerad musik skvalade ut. Vi käkade lyxig GB gräddglass med solen i ögonen. Om man blundade infann sig nästan känslan av att vara utomlands. Några grader varmare och det hade varit perfekt. Men då hade jag väl antagligen klagat på värmen så vi hoppar över det. Tillvaron var underbar som den var. När jag gick och handlade mötte jag folk i kortärmat och kjol, studenter satt ute och grillade och alla verkade ha fått en riktig glädjekick av den tidiga försommarvärmen. Hoppas att det håller i sig.

Alla hjärtans dag

Då har Alla hjärtans dag gått till ända för i år, hoppas ni allihopa har haft en trevlig dag och fått veta av nära och kära hur mycket ni betyder! Jag har firat den som singel i år igen vilket i och för sig inte innebär så mycket firande eftersom hela grejen är ett kommersiellt jippo. Vi gjorde egen pizza i korridoren istället och åt så vi nästan sprack, åtta plåtar på nio pers. Alla möjliga ingredienser ingick: skinka, kyckling, paprika, ananas, tonfisk, räkor, getost, "vanlig" ost, oliver, champinjoner, bananer, jordnötter... Har jag glömt något? Jag hade knappast allt detta pålägg på mina slicar, det räckte med skinka, räkor, kyckling, ananas och ost om vartannat, plus lite jordnötter och curry. Yummy vad gott det blev! Hemgjord pizza är så otroligt mycket godare än köpes. Dessutom är det perfekt att göra när man är ett gäng, alla blir engagerade och får välja och vraka vad man vill ha på sina slicar. Från det att man har degen förberedd går det ganska fort också. Me <3 home made pizza. Efter middagen såg jag, Kaj och hans polare på Melodifestivalen. Rätt låtar gick vidare antar jag, tyckte ingen stack ut desto mer. Allt känns så urvattnat, som att man redan har hört alla låtar tidigare. Petra Mede som programledare är bara tröttsam, och mellanakten humorbefriad. Snälla Kristian Luuk, kom tillbaka! Och Björn Gustafsson, kom och sjung någon rolig trudelutt och kör din stripdans! Vi har sett på The perfect man också, en sliskig romantisk komedi (hörs ju på titeln). Kaj tyckte den var alldeles för sliskig, och visst, det kan jag till viss del hålla med om. Den tillhör inte en utav de bästa filmerna jag sett i den genren.

Idag har det varit strålande sol så jag tyckte det var rent av synd att stanna inne. Nu ska jag vara riktigt hurtig, tänkte jag, så jag pluggade in min Walkman-mobil och gick ut och promenerade i en timme. Det var riktigt härligt att insupa solen, efter den långa mörka vintern finns det inget som är mer efterlängtat.

Sommar redan?

Om jag delar in månaderna i respektive årstid så brukar april räknas till våren, inte sommaren. Idag skulle man dock kunnat tro att det varit sommar. Vinterpälsen är ett minne blott, ja till och med vårjackan hade fått stanna hemma. Folk visade bar hud i shorts, kjol och klänning, medan jag själv hade pälsat på mig med jacka, jeans, långärmat och sjal. Kände att jag stack ut från mängden en aning...

I måndags mötte jag hyresvärden i trapphuset som började prata med mig. Just när jag hade bråttom och var på väg till universitetet. Så typiskt. Dessutom var han trevlig och såg bra ut. Ännu mer typiskt. Okej, han hade passerat 30-strecket, troligen 35 också och var säkert en lyckligt gift familjefar. Men utseendet hade ju knappast falnat om man säger så. Han liknade en av H&M-modellerna i nån randig pikétröja som sitter på en klippkant med vinden i det solblekta håret. I alla fall så förhörde han mig om den gångna helgens händelser. En grannkorridor hade haft fest och han frågade om jag hade varit där. Nej, sa jag. Varpå han undrade om jag hade hört om det hade hänt något. Jag kunde ju inte svara mer detaljerat än att jag tyckte att det varit livligt och folk hade sprungit i trapphuset upp och ner. Om något fysiskt våld hade brukats hade jag ingen aning om. När jag sedan kom hem samma dag efter att jag hade varit och handlat, mötte jag komiskt nog samma hyresvärd som hälsade leende haha... Ja så spännande är mitt liv ibland...

Nä, nu måste jag fortsätta skriva min argumentativa text så jag kan maila in den ikväll senast. Även fast den inte behöver vara inlämnad förrän på fredag, jag är så stolt över min fantastiska framförhållning.

Vårkänslor

Idag blommade äntligen vårkänslorna upp inom mig; härligt solsken, trädens knoppar brister, solglajjeprydda människor överallt, två cyklande killar med solstol under armen, rogivande gitarrspel vid grillplatsen... Jag har någon slags faiblesse för killar som spelar gitarr, är så härligt och sexigt... Och om han som håller i gitarren är sexig himself fullkomligt smälter jag! Och apropå smälta så kom det tre, jag upprepar, TRE snygga hantverkare hit igår morse. De skulle bona golvet och fixa lite saker i kök och korridor. Tyvärr började jag kl.8 så jag var tvungen att lämna ögongodiset. Men när jag gjorde frukost dröjde jag kvar någon extra minut. Sen när jag skulle ut från köket sista gången hade de blockerat utgången med ett av kylskåpen, och frågade mig om de var i vägen. Jag (med rosiga kinder, blyg blick, och försiktigt leende): "Nja men det är lugnt". Varpå min resterande replik "för mig får ni gärna vara i vägen" stannade i tanken. OMG vad fånig jag kände mig, som om jag hade gått tillbaka till fjortisstadiet. Inte vara ytlig, inte vara ytlig...