Språket räddar dig

Det är faktiskt så i väldigt många situationer, jag tänker inte endast på att det är bra att ha åtminstone lite skolfranska i huvudet när man ska kommunicera med anglosaxhatande fransmän, utan även i mail kan man komma lindrigt undan om man formulerar sig med lite fina ord. Det är det jag precis gjort eftersom verkligheten hann ikapp mig i fredags då min uppsatshandledare undrade om jag fortfarande är i livet när han inte hört någonting från mig på två månader. Jag har nu förklarat mig och även om det inte kommer att intetgöra hans troliga misstankar om mitt lata och oansvariga beteende känns åtminstone mitt eget samvete lite renare. Just på grund av sättet jag formulerade mig på. Jag hade kunnat skriva "Ursäkta, jag ska lämna in första versionen snart men har haft mycket annat att göra. Projektet gjorde jag och det gick hyfsat bra.". Det hade räckt för att han skulle få ett livstecken och svar på sina frågor, men istället skrev jag nästintill en uppsats med väl genomtänkta formuleringar utan att vara oärlig. Det känns bättre nu i alla fall, nu får jag vänta på responsen.

What goes around comes around

Jag måste ju vara den trögaste människan som finns när jag gång på gång sätter mig själv i klistret genom att skjuta upp på saker istället för att ta tag i dem i god tid. Verkar tydligen vara nästintill (kanske finns hopp) omöjligt att jag lär mig av det misstaget. Här sitter jag nu, olydigt och bloggar, när jag egentligen borde läsa den bok som ska vara utläst och analyserad till imorgon. De extra dagarna vi fick till godo gick upp i rök på något underligt sätt. Pressen blev obefintlig och jag förnekade det mesta förknippat med studier. I lördags agerade jag däremot svenska-lärare till Kas och hjälpte henne med läxan. Alla dessa sj,-skj-,sk- och stj-ljud vi har orsakar bevisligen problem för icke-svenskar, så jag uttalade orden och hon repeterade. Inte nog med att hon ska lära sig läsa sina två skrivna texter på korrekt svenska, hon ska dessutom kunna dem utantill. Håller tummarna för att min hjälp varit till nytta och att det går vägen för henne om en timme.

Kas tänkte ju från början stanna ett år i Sverige men nu har hon bestämt sig för att avbryta sina studier här och åka tillbaka till Polen i slutet av januari. Känns trist eftersom jag fått så bra kontakt med henne, bättre än med någon annan utbytesstudent vi haft. Det kommer bli tomt efter henne, hon är som en frisk fläkt full av energi, alltid social och trevlig att prata med. Tur att vi har Kaj i alla fall. Nä, nu är det back to work som gäller! Om jag har tid blir det tjejfilm med Em och Kas ikväll, givetvis får grabbarna också joina men jag är tveksam till om de är så positiva till det. Inte A troligtvis, för han är det bara action och pang pang som gäller...

Var jag på Pluto eller Jupiter?

Idag har jag varit på en annan planet, inte haft alla hästar hemma, inte alla tomtar på loftet... Ja, vilken metafor man nu föredrar att använda. Anledningen är att de eviga analyserna av den neurotiska Emma Bovary håller på att skrynkla ihop min hjärna så den blir alldeles matt. Så jag skyller alla mina virriga handlingar på det. Som att jag var på väg att pressa vitlök i de kokande makaronerna. Dessutom har det bidragit till att döda all motivation jag hade till mina studier (när hade jag den?). Jag är less på att plugga, att läsa språk är som att ta på sig ett fetstort forskningsprojekt, aldrig en lugn stund. Och när man väl tror att man kan pusta ut efter uppförsbacken, ja då nalkas en ny och saker hopar sig igen. Det går inte att skjuta upp på att beta av saker, man måste göra det direkt. Annars är risken stor att man försätter sig i krisläge och man sitter i sitt råtthål hög på socker kvällen (läs natten) innan...