Fête à la baguette

Igår var det fransk fest hos Erica, vidare fulla blev vi inte men vi hade väldigt trevligt. Någon som däremot blev full var min korridorgranne som kom vinglandes hem som värsta alikan vid halvfyrasnåret, strax efter mig. Han mår, långt ifrån att överdriva, inte så bra idag. Själv är jag bara otroligt trött, ett vinglas har inte så mycket verkan... Anyway, kvällen igår började med att jag tog samma buss som ett gäng after shave-luktande pubertetspojkar som överdoserat hårgelén. Jag gick in och satte mig längst fram i bussen, och just då råkade jag överhöra konversationsämnet mellan chauffören och en 28-32-årig vattenkammad brat, ursprung troligtvis Mjölby (reserverar mig där då jag inte har lärt mig att urskilja dialekterna så distinkt ännu). Eller det var väl knappast så svårt att undgå att höra då denna brat högt och tydligt deklarerade hur många han hade legat med. Antalet var, håll i er nu... 367! Varav cirkus 30 han inte kom ihåg namnet på. De övriga 337 hade han tydligen memorerat. Skrivit upp på en lista? "Ja jag gillar ju att räkna dem på nåt pubertalt sätt", sa han. Med risk för att låta som nån gammal nucka men 367! Excuse me, men jag blev uppriktigt äcklad när jag hörde det, hur många jävla könssjukdomar måste inte han ha haft? I don't wanna know... Något som jag kunde konstatera var i alla fall att ligga inte bara låg (humorn är på hög nivå...) i killens intressen - det var hans livsstil.

Festen var riktigt lyckad; vi smuttade på vin och hivade i oss mängder av ost och kex. Maria hade tagit med sig hallonchokladmarmelad och det var den godaste marmelad jag någonsin smakat. Sen spelade vi spel: ett franskt som hette Jungle Speed (varför engelskt namn?) där kvickhet var gynnande. Och det är ju inte min starka sida, så jag fick nöja mig med att komma näst sist. Det andra spelet var roligare, vi gjorde vårt eget "lära-känna-spel". Alla skrev frågor på lappar, inga elaka så det blev inte så farligt att svara på dem. Vi fick veta lite av varje, bland annat fick jag en nostalgisk känsla då jag berättade om min första kärlek. Ah memories...

Lite senare fick vi sällskap av Marias pojkvän och hans tre killkompisar. De var trevliga och vi bjöd in dem i vår egenkonstruerade lilla lek. Tyvärr hade de inte så många roliga stories att tillföra, när de fick frågan om värsta dejten hoppades vi att nån av dem i alla fall skulle komma med nån roande och bisarr anekdot men icke. De var inte "dejtingtyperna"; en tryckare på dansgolvet och sen var man tillsammans. Ja så enkelt fick de det att låta i alla fall. Vi fortsatte spelkvällen hos Maria och pojkvännen där vi drog fram Värsta språket. Man ska bland annat härma dialekter och när jag fick i uppdrag att härma norrländska var det ju bara att spä ut på den så den blev lite bredare =) Vi stannade kvar så länge som till 3.00 och eftersom bussarna hade slutat gå för över en timme sedan fick jag låna Ericas cykel. Mycket snällt men rätt jobbigt att cykla. Dags att skaffa gymkort utöver mina andra "träningskort" kanske...