Äntligen har jag fått tillbaka min kära ägodel. Eller det som jag trodde var det. I helt nytt skick. Den svek mig abrupt för ca tre veckor sedan, jag vette tusan varför. Att jag råkade dra ner den på golvet kan ju ha med saken att göra, men jag bedömde inte dunsen som så hård. Hårddisken kraschade i alla fall, och allt gick förlorat inklusive mitt nästintill färdigskrivna CV. Tur att jag gjort backup på de mesta av mina bilder. Nu sitter jag med en helt opersonlig laptop i knät. Fast jag har ju Internet, och slipper hädanefter ränna på pakistanarnas locatorion. Nu kan jag och Fredrik snacka massor! Helt underbart!
Han var och hälsade på mig några dagar förra veckan. Det var som en dröm som jag vaknade upp ur alldeles för fort. Första natten var inte vidare bekväm. Jag hade köpt en luftmadrass åt han men den var hård och knastrade, så vi sov båda i min lilla säng istället. De två följande nätterna sov vi på fyrstjärnigt hotell. Ett av de finaste hotellen jag bott på. Minus för att sängen var ganska hård, men frukosten var fantastisk! Oändligt med pålägg, bröd, frukter, juice och så smarriga kakor på det. Övrig lyx var minibar på rummet där de fyllde på vatten varje dag. Jag ville ju att Fredrik skulle få se lite av Barcelona, även fast det var lockande att spendera mesta tiden i sängen... Första dagen gick vi på Las Ramblas och ner till hamnen, sen satt vi på en bänk på Plaza Catalunya och myste. Andra dagen besökte vi Sagrada Familia (dock utan att gå in) samt Parc Güell, som jag inte trodde låg så högt upp som den faktiskt gjorde. Vi var alldeles svettiga efter att ha vandrat upp, även om det var rätt många rulltrappor vi åkte också. Onsdag var det dags att ta farväl, det var en sugig dag. Tror aldrig jag saknat honom så mycket som jag gjorde då, efter att jag vinkat av honom på busstationen. Sen greps jag av hemlängtan och kände att livet här var allmänt kasst. Nu känns det bättre, när det gått en vecka. Och det är tur att jag har Angie här som kan pigga upp mig, eller klaga på distansförhållande med mig.
