Bye for now

Idag har A åkt härifrån. Är så ledsen... Känns för jävligt. Pissigt tråkigt. Och redan tomt. Han har satt upp en lapp på sitt köksskåp. "Gone home, back about 18/8". Tre långa månader! Hur ska jag klara detta? Jag trodde, innan han åkte, att "det här ska väl gå hyfsat bra, jag är stark"/"jag kommer inte att gråta över honom, vi har ju bara strulat än" och "jag kan lägga tankarna på honom på is nu". Visade sig gå åt helvete direkt. Sen han sa hejdå och gick från mig igår kväll känns det som om jag gråtit 1 liter tårar. En halv rulle toapapper använt, säkerligen... Innan jag somnade. I morse när jag vaknade. På väg till bussen i morse. På väg till bussen hem. På bussen hem. Och för cirka en timme sen då jag kom hem. Och det har inte ens gått ett dygn. Jag trodde inte att jag skulle känna så här starkt. Saknar honom redan, är inte klokt.

Han kom förbi igår kväll som sagt, och vi pratade (ja faktiskt, inte bara hånglade hehe). Tänkte att jag måste få fråga lite seriösa saker innan han åker. Visste först inte hur jag skulle formulera mig och blev frustrerad för att jag inte fick fram orden. Helt oerfaren vad gäller seriösa samtal. Så blev jag blyg och tvekade om jag skulle våga. Men jag tvingade mig själv när jag tänkte på hur det skulle bli om jag inte sa något. En hel sommar av undran och analyserande av vad han vill och känner, skulle bli tokig. Så jag tittade rakt in i hans blågröna ögon och frågade helt enkelt vad han vill, känner och tycker om "oss". Sen började jag skruva på mig okontrollerat, med rädsla för vad han skulle svara. Skräckscenariot flashade förbi i hjärnan: "Jo det är så att jag... inte är intresserad av något förhållande nu"/"Alltså, det här är bara ett strul, det kan inte bli något."/"Jag tycker du är jättetrevlig och så men jag har inte mer än kompiskänslor för dig." Eller något liknande var jag rädd skulle slippra ur honom. Men istället sa han precis det jag ville höra, det visade sig att vi tyckte, ville och kände samma sak. "Jag gillar ju dig", "Vi får se hur det blir, om känslorna finns kvar i augusti" och sist: "Ja jag kommer ju inte hinna jaga brudar och det skulle bara skita sig i alla fall för jag kommer bara att tänka på dig". Sweeet. Sen sa han till och med att han skulle kunnat komma upp till Boden om han inte jobbade så mycket. Återse sin gamla lumparhåla :) Och göra två saker: Hälsa på mig och gå på PG's. Haha. Mer finns det inte att göra där. Han förstår exakt, jag behöver inte komma med någon fattig turistinformation. Förutom en karta då så han hittar till mig om han skulle behöva. Sådan information är väldigt viktig hehe...

Wiiiiieeee!!!

Jag fick VG på tentan i Skriftlig produktion! Fan vad glad jag blev, det händer väldigt sällan att jag lyckas få det. Samtidigt undrar jag: varför? Det känns inte som om jag borde ha fått det därför att jag var inte så nöjd med vad jag hade presterat efteråt. Som att jag bara hade skrivit ihop något halvdant. Sen siktar jag aldrig på att få högre betyg än G, VG existerar inte i min universitetsvärld. Andra VG-tentan, merci beaucoup!

Idag hade jag Nationellt prov i franska med ett par elever, och jag fick flashbacks till gymnasiet då jag själv fick genomlida detta ångestladdade påfund. Tack och lov att den tiden är förbi, I so don't miss it... Tänka sig hur rollerna förändras, nu är det jag i egenskap av blivande lärare som får sitta och lyssna och iaktta hur elever blir nervösa och svettas i pannan. Stackarna, det var nära att jag plockade fram en empatisk sida i form av att säga något i stil med "det här är något vi alla måste genomlida" och "jag överlevde dem så det ska ni också göra".

När jag skulle ta ut pengar idag kunde man inte använda den bankomat jag brukar. Frågade tanten som var före vad det var för fel varpå hon sa att de höll på att fylla på den. Hon vägrade gå till den andra bankomatkön på två pers utan väntade envist samtidigt som hon uppehöll mig med kallprat om vädret och hur mycket jobb det är med att fylla på dem där bankomaterna. Alla ska ha pengar nu, sa hon. Fast hon påpekade det inte med ett beklagande tonfall, mer som att "that's the way it is" liksom. Till slut gick jag till den andra bankomatkön medan hon gav upp och gick vidare. Bisarraste situationen hittills jag varit med om i en bankomatkö...

Letade febrilt efter min drottningkräm inne på Hemköp, men de hade det inte. Däremot hade de andra konstiga smaker som björnbär och mango/persika. Men ingen drottningkräm! Vad är detta? De kan väl inte ha slutat sälja det?!? Och i så fall, när hände detta? Och hur kunde det gå mig obemärkt förbi? Smått besviken lämnade jag affären med hallonkräm istället.

Drottningkräm

Blev jag väldigt sugen på nu, för att lukten av mitt iste med vildbärssmak fick mig att tänka på just denna kräm. Jag åt det ganska ofta när jag var liten faktiskt, men inte nu längre. Det är ju gott, varför slutade jag med det? Jag blir nog nästan tvungen att gå och köpa drottningkräm imorgon. Eller nästa gång jag handlar i alla fall.

Internet tillbaks!

I och för sig var jag inte utan det så länge, men några timmar igår kväll räckte väl för att jag skulle gå i taket. Snyggingen erbjöd mig sin hjälp om jag visste vad jag hade för IP-nummer men inte fan vet jag det. Så ingen flirtig session av dataexperthjälp blev det, och inget pussande heller eftersom han höll på att äta äcklig tonfisk. Ett halvt kilo såg det ut som, minst. Han är till och med värre än mina brudar i norr. Och dem behöver jag inte ens sticka ner tungan i halsen på för att bli en gnällspik. Jag kommer inte undan den där fisken hur jag än försöker, the toon is following me heeelp!!! Nä, men nog kan jag väl offra mig för honom om hans tonfiskbegär visar sig vara hopplöst. "Vad gör man inte för dem man tycker om" som det så fint heter.

Utan både Internet och pusselipuss sviktade mitt humör en aning igår kväll, så för att bota min deppighet lyssnade jag på lite musik. Musik är bra terapi, effektiv och betydligt billigare än vanlig psykoterapi. Nej oroa er inte för mig, så illa var det inte att jag behövde det.

Idag har praktiken börjat igen, denna gång ska jag vara ute och bråka med ungdomarna i två veckor. Det blir spännande och utmanande, jag ska ge dem massa roliga uppgifter mohahah!!! Nä nu är jag trött, behöver verkligen sova så jag är pigg imorgon. Men det är smått pinsamt att lägga sig redan...

10 dagar

Sen åker han härifrån. Det är för jävligt om jag får gnälla lite. Och det tycker jag att jag kan få göra för sen vet jag inte hur länge det dröjer innan vi träffas igen. I värsta fall hela sommaren, eftersom både han och jag kommer att vara uppe i Norrland just hela sommaren. Och nej, tyvärr kommer vi inte att befinna oss på bekvämligt avstånd ifrån varandra utan i helt olika ändar. Och Norrland upptar ju som bekant halva Sveriges yta. Jag hatar Sveriges geografi. Okej okej, vi bor några meter ifrån varandra så jag ska vara tyst nu. Men jag fasar för en hel sommar av saknad...

I veckan hade jag tenta och det gick förmodligen åt skogen men jag får skylla mig själv som inte hade pluggat tillräckligt. Jag hade ju viktigare saker för mig *ler* Vilken dumbom prioriterar att läsa om Frankrikes jämställdhetspolitik framför att hångla? Jag älskar verkligen att hångla med honom. Det är så sexigt. Igår mmm... Ögonblicket innan då vi tittar in i varandras ögon. Intensivt. Våra läppar möts... djupare och djupare kyssar... Närheten och andetagen. Tiden finns inte... Älskar det.

Har åkt på en vårförkylning med halsont som gör äta och dricka till oerhört smärtsamma upplevelser. Går därför på glass-diet i helgen, yummy. Men nu är min goda Toblerone-glass slut tyvärr...

Härlig helg

Mycket har hänt i helgen, igår var jag och Emelie på gratis-utflykt till Kolmården. Vi tyckte att det var lika bra att passa på att åka iväg när vi fick gratis inträde och allt. Dessutom hade varken jag eller hon varit där tidigare så det var en upplevelse. Djurparken var jäkligt stor med alla möjliga sorters djur varav flera man inte ens hört talas om. Vi såg bland annat en speciell typ av bock (minns ej namnet på rasen), järv, björnar, myskoxar, visenter, tigrar, gibbonapor, schimpanser, gorillor, kameler, gnuer, zebror... Men dagens bästa var såklart delfinshowen, vilka söta djur alltså! Och jag vill också vara delfinskötare! Eller vill och vill, det verkar i alla fall vara ett roligt jobb.

När jag kom hem var jag så trött att jag bara ville lägga mig ner och sova men kom på att jag var tvungen att läsa ut Boule de Suif. Fast det hade jag inte tålamod till att göra. Inte innan jag hade fått hångla lite så jag knackade på hos snyggingen. Hans rum såg dock ut som ett bombnedslag efter att hans polare övernattat där några dagar, så vi gick in till mig istället. Pratade... Pussades...Kramades... Han sa att han hade saknat mig. En dag hade det gått och han hade redan saknat mig! Och jag honom, vilket jag sa. Det här är helt otroligt, where is this going? Senare på kvällen när hans polare åkt hem, kom han in till mig igen. Mysigt blev det minst sagt och sen gick vi och sov ganska sent. Tillsammans.

Längtar

Den mesta delen av dagen har jag längtat. Jag har visserligen gjort andra saker också, som handlat mat, pluggat och sett på TV. Samtidigt som jag tänkt på och längtat efter honom, hela tiden. Det är inte klokt. Han är ute och festar med sina kompisar och nu är det 3,5 timme kvar tills han kommer hem till moi. Om han inte kommer tidigare, hoppas hoppas... Aldrig har tiden gått så sakta! Vill hångla nuu... Kanske ska gå och ta en dusch för att fördriva tiden och sen lukta som en nyponros när han knackar på...