Tic...tic...tic...ticking bomb

Idag har jag hållit i en svenska-lektion med ett tjugotal hormonstinna nior, och det är verkligen inte en enkel match när man kommer in som praktikant. Än mindre enkelt blir det när en del av eleverna inte kan sitta tyst och stilla och arbeta istället för att tjattra och springa runt. Ibland undrar man nästan om 8-åringar är fast i 15-åringars kroppar, för sorgligt men sant så verkar de stundtals inte ett dugg mognare. På lektionen skulle de läsa sina böcker som de sen ska skriva en recension på. Och till en början gick det hyfsat bra, dvs. de 3 första (magiska)minuterna, men sen spårade det ur totalt. Jag stod/satt där framme vid katedern och kände hur ilskan bubblade inom mig, så till slut sa jag till att de skulle vara tysta. Tyvärr varade den tystnaden inte så länge (eller det vore kanske för optimistiskt att ens kalla det tystnad...), utan deras käftar glappade snart igen. Det bubblade inom mig mer och mer och jag blev frestad att ge dem en helskottas ramsa/utskällning, men jag är ju så mesig så jag gjorde det inte. Men grytan var sannerligen nära att koka över, och det är bara en tidsfråga innan den gör det. I morgon ska jag ha lektion med snorungarna igen och om de lever rövare lika mycket som idag så ligger de jävligt pyrt till...