Idag firar jag och F att vi har varit tillsammans en månad. Grattis till oss! Av denna månad har vi tyvärr varit fysiskt åtskilda från varandra alltför många dagar, därför känns det som att vi har varit tillsammans längre än så. Det känns som om det var i ett annat liv jag vinkade av honom kvällen innan jag skulle åka upp. Sen dess har vi skickat hundratals sakna-sms och pratat i telefon med varandra i cirka 20 timmar totalt. 112 mil från kärleksfull beröring. Det leder mig till frågan: Ni med distansförhållande, hur fan står ni ut?! Jag är imponerad. Samtidigt som jag bävar för det kommande året som kommer att sätta vårt förhållande på den prövningen. Men vi får väl försöka stå ut, och trösta oss med att det är lättare samt billigare att ta sig från Linköping till Paris än till Boden...
Midsommar blev som väntat men trevligare än tidigare år då bara den äldre generationen varit närvarande förutom jag. I fredags träffade jag mina två kusiner också som har varit ute och rest i några år i Thailand och Australien. Lite avundsjuk måste jag medge att jag är. Det kändes lite futtigt i jämförelse att säga att jag ska till Paris. Men någon gång ska jag också till andra sidan jordklotet, kärleken ska inte få stoppa mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
grattis hipp hipp hurra till er!;) Har du föresten tittat ngt på lägenheter mon amie? Puss
Stort grattis till er! =)
Ni kommer säkert klara av distansen! ^^
Kram!
grattis grattis! man biter ihop och kompromissar utav helvete, that's the answer! ;)
Tack för alla gratulationer! :D Samt svaret på min fråga ;)
Skicka en kommentar