Hemkommen från stugan för några timmar sen och det första jag gjorde var att hoppa in i duschen. Så underbart att känna vattnet strila ner på kroppen har det inte varit på länge. Landetlukten, svett, myggbett och dagens brännskador gjorde minst sagt duschen välbehövlig.
Jag klarar av att leva ute på landet en kortare tid, som i detta fall ha en stuga där. Men i själ och hjärta är jag ingen lantlolla (även om jag nog anses vara det av en bunt stockholmare och andra storstadsbor). Jag vet inte om det är avsaknaden av stadsmyllret eller Internet, eventuellt i en blandning, men det är oftast rätt tråkigt på landet om man vistas där en längre tid. Nu har jag ju endast varit lantis i tre dagar, så jag ska väl inte gnälla. Och det är tur att jag har F att sms-bomba.
Apropå inget så mätte jag och pappa oss idag, bara för skoj skull när jag såg måttstocken ligga framme. 174,5 i strumplästen mätte jag. Det är två centimeter mer än jag mätte för säg... ett år sen (jag och Angie mätte oss visserligen i våras men måttbandet i korridoren höll inte måttet ;)). Hur är detta möjligt? Jag var övertygad om att jag hade slutat växa på längden. Uppenbarligen inte. Kan skjuta en halv centimeter i höjden till så jag blir 175 jämnt, det är alldeles lagom. Men tyvärr ändå för kort för att inte få ont i nacken när jag och F pussas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hur lång är han egentligen?
Skicka en kommentar