Stockholm Euro Pride-biljetter fixade!

Yey, idag har jag hämtat ut min och Ellifiores pridebiljetter! Jag har inte riktigt fattat att vi faktiskt ska dit i sommar, det känns overkligt men samtidigt spännande förstås. Även fast jag tillhör heteroträsket och pride därför inte är mitt forum om man ska vara tråkig och tänka så, är jag övertygad om att det kommer att bli en helkul upplevelse! För vad kan det annars bli med mina JAME-babes, we're gonna rock soo much! Med våra fenomenalt snygga dräkter direktbeställda från USA kan vi knappast misslyckas. Vårt tema är BÄST! Synd bara att det är så länge kvar, sommaren känns låångt bort nu. Vandrarhemmet vi ska härbärga på verkar jättefint och har det optimala läget, Gamla stan. Förutom just festivalen ska det bli skoj att åka till Stockholm, det är 7 år sen jag besökte den kungliga hufvudstaden.

Igår kväll uppdaterade jag min spray-sida, trots att jag har lovat mig själv att ge upp nätdejting då jag tappat hoppet om att finna Mr Right på det sättet. Men jag kunde inte låta bli och när jag ändå är medlem och är för lat för att orka säga upp medlemskapet så knattrade jag ihop en pres. Denna gång tänker jag dock inte "gå in för det" så som tidigare, med syftet att jag måste hitta Honom. Sanningen är att min "taktik" är att jag gett upp, på riktigt faktiskt. Jag känner ingen stress över att hitta någon heller. Så varför inte bara gå rakt emot Bovarysm-filosofin och hänge mig åt allt annat kul i livet?

Här vore det ju inte helt fel att ligga och steka sig...

Tänk om man låg på den här stranden och stekte sina bleka spiror i solens hetta, underbart härligt... Men nej, jag får nöja mig med att drömma mig bort med bilden. Inget Thailand för mig inom den närmaste framtiden. Men nån gång ska jag dit, det är ett måste. Landet sägs ju vara så fantastiskt och då bör det definitivt upplevas.

Fête à la baguette

Igår var det fransk fest hos Erica, vidare fulla blev vi inte men vi hade väldigt trevligt. Någon som däremot blev full var min korridorgranne som kom vinglandes hem som värsta alikan vid halvfyrasnåret, strax efter mig. Han mår, långt ifrån att överdriva, inte så bra idag. Själv är jag bara otroligt trött, ett vinglas har inte så mycket verkan... Anyway, kvällen igår började med att jag tog samma buss som ett gäng after shave-luktande pubertetspojkar som överdoserat hårgelén. Jag gick in och satte mig längst fram i bussen, och just då råkade jag överhöra konversationsämnet mellan chauffören och en 28-32-årig vattenkammad brat, ursprung troligtvis Mjölby (reserverar mig där då jag inte har lärt mig att urskilja dialekterna så distinkt ännu). Eller det var väl knappast så svårt att undgå att höra då denna brat högt och tydligt deklarerade hur många han hade legat med. Antalet var, håll i er nu... 367! Varav cirkus 30 han inte kom ihåg namnet på. De övriga 337 hade han tydligen memorerat. Skrivit upp på en lista? "Ja jag gillar ju att räkna dem på nåt pubertalt sätt", sa han. Med risk för att låta som nån gammal nucka men 367! Excuse me, men jag blev uppriktigt äcklad när jag hörde det, hur många jävla könssjukdomar måste inte han ha haft? I don't wanna know... Något som jag kunde konstatera var i alla fall att ligga inte bara låg (humorn är på hög nivå...) i killens intressen - det var hans livsstil.

Festen var riktigt lyckad; vi smuttade på vin och hivade i oss mängder av ost och kex. Maria hade tagit med sig hallonchokladmarmelad och det var den godaste marmelad jag någonsin smakat. Sen spelade vi spel: ett franskt som hette Jungle Speed (varför engelskt namn?) där kvickhet var gynnande. Och det är ju inte min starka sida, så jag fick nöja mig med att komma näst sist. Det andra spelet var roligare, vi gjorde vårt eget "lära-känna-spel". Alla skrev frågor på lappar, inga elaka så det blev inte så farligt att svara på dem. Vi fick veta lite av varje, bland annat fick jag en nostalgisk känsla då jag berättade om min första kärlek. Ah memories...

Lite senare fick vi sällskap av Marias pojkvän och hans tre killkompisar. De var trevliga och vi bjöd in dem i vår egenkonstruerade lilla lek. Tyvärr hade de inte så många roliga stories att tillföra, när de fick frågan om värsta dejten hoppades vi att nån av dem i alla fall skulle komma med nån roande och bisarr anekdot men icke. De var inte "dejtingtyperna"; en tryckare på dansgolvet och sen var man tillsammans. Ja så enkelt fick de det att låta i alla fall. Vi fortsatte spelkvällen hos Maria och pojkvännen där vi drog fram Värsta språket. Man ska bland annat härma dialekter och när jag fick i uppdrag att härma norrländska var det ju bara att spä ut på den så den blev lite bredare =) Vi stannade kvar så länge som till 3.00 och eftersom bussarna hade slutat gå för över en timme sedan fick jag låna Ericas cykel. Mycket snällt men rätt jobbigt att cykla. Dags att skaffa gymkort utöver mina andra "träningskort" kanske...

Fetaost och moralkakor

Back to the blog! Egentligen har jag inget vettigt att skriva, mitt liv är ganska händelsefattigt för tillfället. Nu lät det som om det annars brukar hända massor och det är ju inte riktigt nära sanningen. Men inte så långt bort att det aldrig händer någonting. Just nu händer det dock ingenting och därav anledningen till att jag sitter här och flummar med mina hobbyfilosofiska funderingar. Och försöker komma på vad jag kan göra med min fetaost innan den antar en mögelgrön färg. Grekisk sallad? Men då vill jag inte ha oliver och tomater, och då försvinner ju det grekiska. Bara en simpel sallad som återstår; salladsblad, fetaost och gurka. Hur roligt är det? Jag måste komma på något annat.

Pratade med mor min tidigare denna kväll och hon kom in på det tragiska öde som drabbat en liten flicka kring Hedemora. Det har gjort mamma extra orolig om vad som kan hända ute i den stora vida världen för sin lilla 22-åriga dotter när det är mörkt och man är ensam ute. Jag citerar: "Och du måste ju vara extra försiktig för vi har ju bara dig". Ja, mamma, ska du sjunga Byssan lull nu? Moralkakorna haglade och jag fick flashbacks till min tonårstid. Men hon tyckte ikväll att det var livsviktigt att upplysa mig om diverse hemska händelser man kan råka ut för, som att bli kidnappad, våldtagen, rånad, mördad, nerslagen... För jag gör ju inga försiktighetsåtgärder verkar hon tro. Ränner ute ensam om kvällarna på slum-Ryds bakgator och i storskogen (där en tjej fick en fiskelina mot halsen när hon cyklade ensam en sensommarkväll). Men som hon upprepade gånger sagt; "jag litar på dig men inte på alla galningar där ute!". Min mamma är allt bra rolig ibland...

Hårror hair

De få dagar jag börjar kl 13 inbillar jag mig alltid att jag har jättemycket tid till förfogande. Som i morse till exempel. Utöver mina vanliga morgonsysslor hade jag planerat att jag skulle hinna svara på samtliga frågor till Madame Bovary, bädda sängen (för ovanlighetens skull), fixa frillan med plattång och alla stylingprodukter jag äger (inte så många) samt gå ut med en kasse gamla tidningar till containern. Men vad av detta hann jag göra? Jo, EN fråga och fixa till frillan med lite spraymousse som ändå inte resulterade i den stadga och root lifting-effekt den utlovar. Så det blev mitt vanliga risiga självfall igen som vart ännu risigare när jag kom till skolan på grund av den friska vårvinden som blåste i ansiktet när jag cyklade. Jag hatar mitt hår... Och att borsta det så det lägger sig fint igen är waste of time då det blir ostyrigt, elektriskt, platt och tråkigt. Om jag har riktigt otur (extreme bad hair day) sticker topparna ut åt alla tänkbara håll och då hjälper inte det minsta trolleritrick. Det är såna dagar man får lust att "göra en Britney Spears". Som tur är har det bara stannat vid tanken; jag skulle verkligen inte passa i boldy head. För övrigt är det inte många kvinnor som gör det tror jag, det krävs att man har de rätta utmärkande ansiktsdragen. Håret tar ifrån så mycket av ens personlighet och i mitt fall skulle det innebära extra mycket. Så nej, ingen Brittan för moi.

Emmeli ska till Australien i höst och plugga där ett år, inte blir man väl lite avundsjuk! Och Erica ska till Toulouse ett halvår. Jag vill också åka iväg och plugga utomlands, upptäcka världen och komma ifrån det rutinmässiga svenska studentlivet ett tag. Men nu blir det i alla fall ett år till här, för det första är det på tok för sent att fixa något utomlands nu och så är det bättre att jag läser engelskan först. Det är bara det att jag blir så frestad och ivrig när andra ska åka iväg.

Något jag också blir ivrig om är sökandet efter en etta, en med eget kök. Jag vill flytta nu! Men efter att ha utforskat läget inser jag att min chans att få en lya som uppfyller mina önskemål är obefintlig för tillfället. Självklart har de som står i kö på mina "favoriter" hundratals fler köpoäng än jag. Chanslös är ordet som står skrivet i pannan på mig. Och ånger. Ånger om att jag inte ställde mig i kön ett år tidigare åtminstone då jag visste att jag inte kommer att vilja bo i ett råtthål till korridorrum hur länge som helst... Nu finns inga alternativ, förutom möjligtvis en 25:a med kokvrå vilket motsvarar ett korridorrum med pentry på bekostnad av socialt umgänge i gemensamt kök. Så dumdristig att jag gör en sån nedgradering är jag inte.

Mitt liv i siffror, del I

Ger er en sammanfattande uppdatering av vad som hänt den senaste månaden...

Påskägg jag ätit: ca 50

Gånger jag blivit misstänkt för att medföra något olämpligt i säkerhetskontrollen på Arlanda: 1

Lesbiska drömmar jag haft: 2

Dagar jag varit uppe i norr: 12

Sexskämt jag hört: 2

Krogbesök: 2

Fester med epa-raggare jag varit på: 1

Dagar jag haft praktik: 5

Idioter till killar som bett om mitt nummer: 2

Adjö kråkbo

Nu när det är vår är det dags att göra något åt mitt risiga hår som jag gått omkring med i x antal år (obs medvetet rim, är på dålig-humor-humör ikväll...). Därför har jag den senaste tiden investerat i lite hårprodukter samt att jag köpte en plattång igår. Den var knappast billig men det var värt det i alla fall. Jag blev så frestad sen förra fredagen då Chinokken fixade mitt hår så fint. Så tången kommer att komma till stor användning. Kanske inte till för stor användning så mitt hår riskerar att förbli ett kråkbo...

Idag har jag betat av nästan en tredjedel av Flåbäärts 1800-tals-roman Madame Bovary. Och det är verkligen ett utav de tråkigaste sätten att fördriva en lördagseftermiddag på, så om ni absolut inte måste så rekommenderar jag ingen att läsa denna bok. Men om ni är av den åsikten att "det är ju en klassiker", läs den INTE på franska om ni inte heter Julien (fransos i min kurs).

Jag har drabbats av den årligt återkommande vårförkylningen tror jag, hur mycket vätska jag än dricker känns det som om någon kört ner ett sandpapper i halsen på mig. Hoppas på en förbättring till på måndag då kurserna på universitetet börjar igen.