Tack för omtentan och trevlig regnig Midsommar!

Det blev som jag hade förväntat, ett stort fett U på mailen. Tackar för det. Mor min som inte har varit ens i närheten av den akademiska världen frågade vad U står för. Ja inte fan står det för utomordentligt i alla fall, men önska kan man ju alltid. Fast av en viss anledning är jag ju inte så nedstämd, I think you know why :)

Imorgon är det Midsommarafton, den högtid som jag personligen är minst förtjust i. När jag var liten älskade jag dock Midsommarafton, det var den tredje bästa dagen på året efter min födelsedag och julafton. Dagen började med att vi for iväg till farmor efter lunch och där samlades fastrar, farbror och deras familjer varav oftast nio av mina kusiner närvarade. Vi klädde fallossymbolen a.k.a. Midsommarstången med blommor och blad för att sedan dansa små grodorna runt den med tillhörande fåniga rörelser samt sjunga ett antal andra visor som jag inte kommer ihåg. Upp på källabacken hette en annan förresten. När vi var less och de vuxna hade ont i fötterna var det dags för fika ute i solskenet (har tänkt på det, varför var det alltid fint väder när man var liten men inte nu?). Sju sorters kakor var farmors regel (vilket det är fortfarande, wiiieee) och jag och kusinerna åt och drack hemgjord saft tills vi fick ont i magen. Då lekte vi massa olika skojiga lekar, badade om vattnet inte var för kallt och gick ner och kollade på farbrors får.

Middagen stod klar och uppdukad ute på långbord kl.18.00. Farmors sill och lax, faster S:s köttbullar och prinskorv, faster U:s lite annorlunda rätter (som vi barn inte alltid vågade smaka), vår tjälknöl med potatissallad och farbrors mexikanska/kryddiga rätter. En salig blandning med andra ord. Köttbullarna och prinskorven var dock alltid säkra kort. Och vårt kött såklart. Medan vi åt sjöng vi allsång och det var alltid min mamma som stod för allsångshäftena. Alla sjöng härligt falskt men med ett antal nubbar i magen var självförtroendet på topp och ingen brydde sig. Förutom jag som tvingades lyssna på detta elände.

Senare på kvällen när det blev för mycket "vuxensnack" om fondsparande och världens alla katastrofer smet jag och kusinerna iväg och plockade sju sorters blommor, som vi självklart lade under huvudkudden sedan. När vi kom tillbaka och alla bord var avdukade var det sträng regel för vad som gällde: Lekar! Och ALLA skulle vara med. Enda godtagbara skäl för att inte deltaga var om några fysiska krämpor hindrade en. Vi hoppade säck, lekte sista paret ut (min favoritlek, fuskade för det mesta dock...), spelade brännboll... Några timmar höll vi på. Sen var den Midsommaraftonen slut.

Jag saknar min barndoms Midsommar, nu är det inte alls lika kul längre. Kanske för att man helt enkelt är vuxen nu. Mina kusiner har varit frånvarande från släktfirandet i några år, därför finns det inte längre något barnbord eftersom jag skulle vara förpassad dit alldeles ensam. Vuxenbordet är väl trevligt stundvis men det är för vuxet och ingen omkring min ålder sitter där. Jag får representera ungdomen, yeah... Jaja, jag hoppas ni alla får en trevlig midsommar och ta det lugnt med flaskan :P