När festivalen kom till stan - och med den fyllan...

Denna Boden Alive-helg har varit en riktig fyllehelg, inte för att jag blev så full (trots att jag tror jag drack den största alkoholmängd jag någonsin gjort fördelat endast på 2 dygn), men många andra blev det. I fredags var jag ut med Hanna, riktigt trevligt och vi tog det rätt lugnt. Igår däremot var det shottar hit och vin och cider dit. Sen lite polsk champagne som Chinokken medtagit. Vi var nämligen hemma hos Ellifiore och hennes pojkvän och förfestade. Medelåldern var cirka 40, en lite mognare fest än vad jag normalt brukar gå på. Men vi hade väldans skojigt i alla fall och innan vi gick till "festivalen" blev det kubbspel. Tyvärr kom jag inte in i mitt vanliga flow och min pinne for åt alla håll den inte skulle fara åt. Som tur är träffade den inte någons kroppsdel så ingen kom till skada.

Under kvällen hade Chinokken ett scoop att berätta för mig. Först vägrade hon berätta och sa att jag inte ville höra det. Men det var jag ju tvungen att göra när hon sagt A. Och när hon berättat försattes jag i ett smärre chocktillstånd. Huruvida scoopet är sant eller falskt har jag ännu inte kunnat avgöra och det är läskigt. Chinokkens mor hade nämligen (enligt Chinokkens källor) fått höra min mor berätta på ICA vad herr och fru Persson haft för sig. Huga. Jag. Vill. Inte. Veta. Nej nej nej. Det är sådant ens föräldrar absolut inte ska hålla på med. Jag är i fullständig förnekelse, det får inte vara sant. Det kan inte vara sant. Men om det, hemska tanke, är sant? Hur kommer jag att kunna leva med detta? Kommer jag att tvingas börja gå i terapi? Kommer jag kunna se dem i ögonen utan att tänka på det? *ber till högre makter att det inte är sant*

Det som minskar risken för att Chinokkens påstående är sant är att hon blev jävligt full igår. Det började med att hon raggade till sig en cigg av ett gäng lammkött som festade i grannhuset. På väg till festivalen pratade hon med Ellifiores svärmor och sa hur trevliga hennes svärföräldrar var. Och det var de ju faktiskt så det var inte så farligt. Sen gick det utför och hon blev till någon slags Duracellkanin som jag sprang runt med hela kvällen. Chinokk sprang förvånansvärt fort och smidigt med tanke på hur full hon var och hur packat med folk det var på området. Vi träffade lite folk som hon kände, bland annat några Övertorneå-tjejer. Sen stötte vi även på ett par av våra gamla klasskamrater. Jag nämner inga namn men enligt dem själva går dem under benämningen "Barndomskompisarna". Ellifiore och hennes loverboy tappade vi bort för jämnan och till slut när det var dags att gå hem hade vi inte återfunnit dem. Så en kompis till Chinokken skjutsade hem oss efter att vi hade käkat hamburgare samt blivit av med ett pucko till kille som ville låna en penna. Halv tre var klockan när jag kröp under täcket. Har känt mig en aning sliten idag, men man mår väl som man förtjänar I guess...