En kväll i hånglets tecken

Nu har jag varit en stygg flicka och känner därför att jag måste bekänna mina bravader. Gårdagskvällen blev minst sagt händelserik, mer än jag kunnat ana. Först trodde jag att det bara skulle bli bastu med grabbarna, Kaj hade bokat den till 18.00. Den enda tjejen var alltså jag, och det var fritt fram att spana in svettiga manskroppar. Fem nakna män som ölar i en bastu, hur mer manligt kan det bli? Jag orkade svettas där i en timme ungefär, hjärtklappningen var ett varningstecken att det var dags att gå. Efter bastun blev det fest och Kaj höll i trådarna som vanligt. Han hade bjudit in 25 pers ungefär men vi blev bara 10 till slut. Vi spelade golf och shottade hit och dit. Precis som det brukar te sig på festerna här. Vid halv elva-snåret var det dags att dra till HG för att kunna nyttja happy hour-priserna i baren som de hade till 23.00. Jag kände mig lagomt onykter och efter en päroncider fick det räcka.

På dansgolvet var det inte så mycket drag än, så vi chillade en stund. Sen hoppade vi upp på scenen och öste på järnet. En lång kille bjöd upp mig och vi dansade och hånglade uppe vid väggen och sen nere på dansgolvet. Det var som om alla mina hämningar släpptes där ett tag. Och bra med tungan var han ju, men efter en timme ungefär tröttnade jag. För det första visade han sig inte vara så attraktiv och för det andra var han lite för på. Dessutom kom hans polare förbi och flinade runt om oss med jämna mellanrum. Sånt hatar jag, när det verkar som om de ska kontrollera varandras raggframgångar hela tiden och se hur lättflirtad tjejen är. Så jag övergav honom och fortsatte att dansa med mitt gäng istället vilket var mycket roligare. Och så fick jag höra deras reaktioner på mina närgångna förehavanden; Kaj hade blivit imponerad och Alex svartsjuk. Jag anade väl att konsekvenserna skulle bli något i den stilen. Like I care... Eller gör jag? Nu är det det där bekräftelsebehovet som spökar igen. Och känslorna. Men i alla fall, blir han sotis så låt han bli. Han hade chans att hångla upp mig långt innan den långe killen gjorde det. Eller någon annan brud med för den delen som någon slags hämndaktion(?) Men okej, confessions continue... Vi dansade... och hånglade lite. Jag erkänner: jag kan helt enkelt inte komma ifrån att jag tycker om att hångla med honom. Han är alldeles lagom lång och har en kropp som man vill krama om hårt och nära. Hitills har jag inte hittat någon annan med dessa kvalitéer. Fan, han är som en drog...

Jag gjorde min gayplikt också och smaskade mule med Jennie, Kajs och hans polares avdankade dejt. Killarna såg förtjust på och höll på att tappa hakan. Hahaha... Nu hade jag imponerat på alla minsann. Två-tre gånger hånglade vi och bra hångel måste jag erkänna att det var. Dock inget som tände på mig. Fjärde hånglet för kvällen om det kan räknas som det var att läkarstudenten som vi hookade upp med där kysste mig. Större hångelorgie på HG har jag aldrig varit med om. Vi stannade kvar till sista låten som alltid är Stad i ljus och dansade i ring. Sen försökte vi halvhjärtat att dra ihop en efterfest hemma i vår korridor men det flesta var för trötta och Jennie gick hem med... ja gissa vem? Kajs polare J. Det var bland det bästa som kunde hända, då har han tagit nya tag och fattat att det är meningslöst att ragga mer på mig. Vi blev sju pers på efterfesten. Eller det var väl mer som eftersnack. Jag var illamående och min hals var uttorkad. Kring halv fem gick vi och la oss efter några om och men gällande vem som skulle sova vart. Två av Kajs polare tog plats hos Kaj, en däckade i min säng och jag och Alex funderade på vart vi skulle sova. Jag bestämde mig för att sova i min egen säng men inte med Kajs polare som sällskap. Alex hjälpte mig att lyfta bort honom och han stapplade sedan in på Kajs rum. Och jag på mitt med Alex som sällskap istället. Inget hände, mer än att vi pratade rätt mycket och sov rätt lite. I alla fall jag.

Melodifestivalens final ikväll, vem vinner och vem försvinner? Jag tippar på en kvinnlig seger, trots att Måns har sina trogna fans ute i stugorna.

Fylla säkrad

Glömde nämna att en systemkasse följde med mig hem också, innehållandes tre cider och en vodka som jag nu köpt för första gången i mitt liv. Jag tänkte att det är väl lika bra att bunkra upp för fler fester lär det ju bli. Dessutom är vodkadrinkar effektivare om jag ska bli full imorgon vilket jag planerar att bli. Som groggvirke har jag köpt en päroncider och en Fanta Pine Apple, det lär räcka gott och väl.

Grattis till mig

Då har man nått den aktningsvärda åldern 23 år, ingen ungdom längre. Det blev vi, jag, Elli, Marie och Jessy, om inte annat varse om igår kväll då vi gick ut på det nyöppnade Ice. Småflickor och småpojkar i mitt synfält hela tiden. Kanske det är så som du skriver Elli, att vi snart måste börja gå ut när det är 23+. Men jag måste ju vänta ett tag på er andra då... Jag vet inte om jag ska gräva ner mig i någon ålderskris eller om jag i fortsättningen helt enkelt bara ska slänga mig med den klyshigaste klyshan av dem alla; åldern är bara en siffra. Ska försöka att göra det sista, och samtidigt hoppas på att jag inte faller ner i några svackor och blir bitter.

Tjejerna firade mig igår med pompa och ståt. Eller ja, vi hade i alla fall väldigt kul! Jag fick mycket fina och användbara presenter och Elli hade bakat en riktigt smarrig tårta! Sen söp vi men jag var inte så effektiv tyckte de. Jessy sminkade mig så fint också. Trots mitt långsamma supande blev jag småfull och flamsig efter en Sambucca på Ice. Var helt crazy på dansgolvet och snurrade runt så jag blev smått yr. Vi träffade vår gamla klasskamrat också som numera går vid nicknamet Frodo, höll knappt på att känna igen honom. Tänk vad vissa kan förändras... Efter krogbesöket bar det iväg till Frasses för nattamat. Inte för min del dock, jag var inte hungrig. En äckelfyllegubbe trängde sig i kön och sen skulle han låtsas vara artig och trevlig. Irriterande människa...

I en by ute på landet

Inte vilken by som helst utan till och med Sveriges största by till ytan kan jag nu skryta med att jag besökt. Efter julklappsshopping i Luleå i lördags bar det av till Piteå där jag träffade Ang med familj. Handlade och sen åkte vi ut till en by långt ut i tjottahejti, parkerade bilen och vandrade 20-30 meter ut i mörkret. Jag stod mitt på en gård och såg ett stort hus torna upp sig, en ladugård samt husvagn med utbyggnad som utgör den nuvarande boningen. Det var som att resa tillbaka ett sekel, det fanns ingen återvändo utan det var bara att vänja sig vid utedass och avsaknad av riktig dusch. Detta visade sig inte bli några problem mina bekväma sidor till trots. Men när jag hukade bakom en frostbiten gran i ca 10 minusgrader undrade jag om jag skulle klara mig därifrån utan självåsamkade köldskador eller få ovälkommet sällskap av skogens konung. Att huka sig är därtill ett mindre träningspass, man kanske borde göra det oftare som hemmaträning så man får lite benmuskler... I alla fall så var helgen väldigt mysig och trevlig; vi spelade vänd-tia, såg Beck, kämpade med att få Internet till Ang's dator samt plumsade till byggnader runt omkring och så fick jag se huset.

Igår hade vi tjejkväll hos Marybabe, hela gänget samlat. Vi drack vin, snaps, åt chokladpudding och spelade Intim, ett frågespel med smaskiga ämnen som gav upphov till heta diskussioner. Jag fick bland annat försvara mitt singelliv och mina tankar och känslor som har med A att göra. Den andre A (barndomskompisen, lite jobbigt att de har samma namn dessutom) sms:ade jag med under en stor del av kvällen så då var jag inte vidare social... Det blev sleep-over men bara för mig och Ang, de andra föredrog sin egen säng. Gjorde egentligen jag också men våra tjejkvällar är så sällsynta så varför inte nöja sig med en plats i soffan och trevligt sällskap?

Idag har jag handlat de sista julklapparna så nu är det bara att slå in dem! Det blir morgondagens projekt, då jag även ska åka till Systemet och ladda upp spritförrådet inför Annandagens partaj.

Party week-end med finbesök

Helgen blev riktigt lyckad! Känns lite tråkigt bara att den gick så fort. Ang övergav majsfälten på ön och kom på besök till storstan. I fredags åkte jag till tågstationen för att ta emot henne. För att hon skulle kunna hitta mig i folkmassan hade jag skapat, kreativ som jag är, en namnskylt som jag viftade med på perrongen när hon steg av. Tyvärr blev det lite misslyckat då hon gick åt andra hållet och jag försökte tränga förbi allt folk för att få stopp på henne. Men som tur var hann hon inte smita iväg :) Fredagskvällen blev lugn, wok till middag och sen såg vi någon dansk film som handlade om ett gäng alkisar; Bänken hette den om någon är intresserad. Den var helt okej, men man fattade inte många ord i deras grötiga språk.

På lördag åt vi frunch med J i köket, sen promenerade vi iväg till stan i det fina höstvädret. Ang lärde mig lite poj innan, det var coolt. Jag lyckades sätta "grundtekniken" så då vart jag lite stolt. Vi passerade Gamla Linköping, guidning i min regi. Det blev inte så mycket shopping i stan men väl ett besök på Systemet. Köerna var milslånga, uppenbarligen var det inte bara vi som skulle supa på kvällen. Vi hittade ett mysigt café som jag inte hade lagt märke till att det existerade förrän för en vecka sen ungefär. Det var svindyrt för studenter som vi är, aldrig tidigare har jag betalat en tjuga för en biskvi, men det var det värt. Man fick ju den väldigt mysiga atmosfären samtidigt. Trånga små rum med antika möbler och tavelprydda väggar. Vi spelade några partier Fia med knuff, hade inte spelat det på år så det var lite nostalgiskt sådär. Inte helt otippat blev det skyfall så för att inte riskera att vara helt genomsura när vi kom hem tog vi bussen på returresan. Den nya killen i korridoren, K kan vi kalla honom (med risk för att jag snart kommer att förvilla er med alla bokstavskoder), skulle ha fest på kvällen. Vi lagade lite soppa, sippade rödvin och åt baguette, très francais, sen gjorde vi i ordning oss och joinade K och hans polare. Vi spelade Golf, ett shotspel som resulterade i att vi försökte supa varandra under bordet mer eller mindre.

Senare blev det utgång på HG där vi dansade loss så vi blev alldeles genomsvettiga. Vanligtvis brukar jag behöva springa på ladies room x antal gånger men istället transpirerade jag ut den mesta alkoholen jag druckit under kvällen. Intressant... Jag och Ang hade planer på att dra ihop en efterfest men vi insåg att det skulle bli dålig uppslutning så det sket sig. Det blev i alla fall lite nattamat på Statoil för vissa, jag kände mig dock inte sugen på någonting i matväg. Tillståndet på söndag morgon påminde en om vad man gjort kvällen innan. Men jag och Ang var riktigt husliga och slängde ihop plättar av våffelmixen hon tagit med. Till det blev det tärnat äpple och honung, och så bjöd vi K som vi hade lovat. Han lovade att han skulle bjuda tillbaka, och när vi kom hem från promenaden runt universitetet hade han oväntat blandat ihop en sallad med quinoa, fetaost och annat gott. Vi hann bara sitta och käka i 10 min, sen drog vi iväg till tågstationen där vi tog farväl av varandra. We so ruled this week-end.

När festivalen kom till stan - och med den fyllan...

Denna Boden Alive-helg har varit en riktig fyllehelg, inte för att jag blev så full (trots att jag tror jag drack den största alkoholmängd jag någonsin gjort fördelat endast på 2 dygn), men många andra blev det. I fredags var jag ut med Hanna, riktigt trevligt och vi tog det rätt lugnt. Igår däremot var det shottar hit och vin och cider dit. Sen lite polsk champagne som Chinokken medtagit. Vi var nämligen hemma hos Ellifiore och hennes pojkvän och förfestade. Medelåldern var cirka 40, en lite mognare fest än vad jag normalt brukar gå på. Men vi hade väldans skojigt i alla fall och innan vi gick till "festivalen" blev det kubbspel. Tyvärr kom jag inte in i mitt vanliga flow och min pinne for åt alla håll den inte skulle fara åt. Som tur är träffade den inte någons kroppsdel så ingen kom till skada.

Under kvällen hade Chinokken ett scoop att berätta för mig. Först vägrade hon berätta och sa att jag inte ville höra det. Men det var jag ju tvungen att göra när hon sagt A. Och när hon berättat försattes jag i ett smärre chocktillstånd. Huruvida scoopet är sant eller falskt har jag ännu inte kunnat avgöra och det är läskigt. Chinokkens mor hade nämligen (enligt Chinokkens källor) fått höra min mor berätta på ICA vad herr och fru Persson haft för sig. Huga. Jag. Vill. Inte. Veta. Nej nej nej. Det är sådant ens föräldrar absolut inte ska hålla på med. Jag är i fullständig förnekelse, det får inte vara sant. Det kan inte vara sant. Men om det, hemska tanke, är sant? Hur kommer jag att kunna leva med detta? Kommer jag att tvingas börja gå i terapi? Kommer jag kunna se dem i ögonen utan att tänka på det? *ber till högre makter att det inte är sant*

Det som minskar risken för att Chinokkens påstående är sant är att hon blev jävligt full igår. Det började med att hon raggade till sig en cigg av ett gäng lammkött som festade i grannhuset. På väg till festivalen pratade hon med Ellifiores svärmor och sa hur trevliga hennes svärföräldrar var. Och det var de ju faktiskt så det var inte så farligt. Sen gick det utför och hon blev till någon slags Duracellkanin som jag sprang runt med hela kvällen. Chinokk sprang förvånansvärt fort och smidigt med tanke på hur full hon var och hur packat med folk det var på området. Vi träffade lite folk som hon kände, bland annat några Övertorneå-tjejer. Sen stötte vi även på ett par av våra gamla klasskamrater. Jag nämner inga namn men enligt dem själva går dem under benämningen "Barndomskompisarna". Ellifiore och hennes loverboy tappade vi bort för jämnan och till slut när det var dags att gå hem hade vi inte återfunnit dem. Så en kompis till Chinokken skjutsade hem oss efter att vi hade käkat hamburgare samt blivit av med ett pucko till kille som ville låna en penna. Halv tre var klockan när jag kröp under täcket. Har känt mig en aning sliten idag, men man mår väl som man förtjänar I guess...

Inte längre FF

Nu har jag äntligen fått "ändan ur vagnen", skrivit och mailat in den sista VFU-uppgiften. Över två veckor för sent men "bättre sent än aldrig" och trots att den verkade oöverkomlig till en början visade sig skrivandet gå som "en dans på rosor". Slut på klyshiga uttryck och slut på skolarbete för denna gång.

Igår var det grillkväll hos moi och vi lyckades bemästra grillen hyfsat bra. Det var bara jag som fumlade lite med gallret och grillredskapen hum.... I say no more. Maten blev i alla fall lyckad, vi åt tills vi sprack. Marybabe hade med sig en flarra Sex on the beach också, premiär för mig att dricka det. Och Ellifiore hade bakat en riktigt god kladdkaka (vidarebefordra gärna receptet till mig hehe...).

Idag har jag försökt sitta ute och njuta av solen men de där satans myggen blev till slut outhärdliga så jag var tvungen att gå in. Hela årets myggsläkt verkar ha bosatt sig på vår altan och jag är INTE medlem i Myggans vänner. I'm making evil plans...