En kväll i hånglets tecken

Nu har jag varit en stygg flicka och känner därför att jag måste bekänna mina bravader. Gårdagskvällen blev minst sagt händelserik, mer än jag kunnat ana. Först trodde jag att det bara skulle bli bastu med grabbarna, Kaj hade bokat den till 18.00. Den enda tjejen var alltså jag, och det var fritt fram att spana in svettiga manskroppar. Fem nakna män som ölar i en bastu, hur mer manligt kan det bli? Jag orkade svettas där i en timme ungefär, hjärtklappningen var ett varningstecken att det var dags att gå. Efter bastun blev det fest och Kaj höll i trådarna som vanligt. Han hade bjudit in 25 pers ungefär men vi blev bara 10 till slut. Vi spelade golf och shottade hit och dit. Precis som det brukar te sig på festerna här. Vid halv elva-snåret var det dags att dra till HG för att kunna nyttja happy hour-priserna i baren som de hade till 23.00. Jag kände mig lagomt onykter och efter en päroncider fick det räcka.

På dansgolvet var det inte så mycket drag än, så vi chillade en stund. Sen hoppade vi upp på scenen och öste på järnet. En lång kille bjöd upp mig och vi dansade och hånglade uppe vid väggen och sen nere på dansgolvet. Det var som om alla mina hämningar släpptes där ett tag. Och bra med tungan var han ju, men efter en timme ungefär tröttnade jag. För det första visade han sig inte vara så attraktiv och för det andra var han lite för på. Dessutom kom hans polare förbi och flinade runt om oss med jämna mellanrum. Sånt hatar jag, när det verkar som om de ska kontrollera varandras raggframgångar hela tiden och se hur lättflirtad tjejen är. Så jag övergav honom och fortsatte att dansa med mitt gäng istället vilket var mycket roligare. Och så fick jag höra deras reaktioner på mina närgångna förehavanden; Kaj hade blivit imponerad och Alex svartsjuk. Jag anade väl att konsekvenserna skulle bli något i den stilen. Like I care... Eller gör jag? Nu är det det där bekräftelsebehovet som spökar igen. Och känslorna. Men i alla fall, blir han sotis så låt han bli. Han hade chans att hångla upp mig långt innan den långe killen gjorde det. Eller någon annan brud med för den delen som någon slags hämndaktion(?) Men okej, confessions continue... Vi dansade... och hånglade lite. Jag erkänner: jag kan helt enkelt inte komma ifrån att jag tycker om att hångla med honom. Han är alldeles lagom lång och har en kropp som man vill krama om hårt och nära. Hitills har jag inte hittat någon annan med dessa kvalitéer. Fan, han är som en drog...

Jag gjorde min gayplikt också och smaskade mule med Jennie, Kajs och hans polares avdankade dejt. Killarna såg förtjust på och höll på att tappa hakan. Hahaha... Nu hade jag imponerat på alla minsann. Två-tre gånger hånglade vi och bra hångel måste jag erkänna att det var. Dock inget som tände på mig. Fjärde hånglet för kvällen om det kan räknas som det var att läkarstudenten som vi hookade upp med där kysste mig. Större hångelorgie på HG har jag aldrig varit med om. Vi stannade kvar till sista låten som alltid är Stad i ljus och dansade i ring. Sen försökte vi halvhjärtat att dra ihop en efterfest hemma i vår korridor men det flesta var för trötta och Jennie gick hem med... ja gissa vem? Kajs polare J. Det var bland det bästa som kunde hända, då har han tagit nya tag och fattat att det är meningslöst att ragga mer på mig. Vi blev sju pers på efterfesten. Eller det var väl mer som eftersnack. Jag var illamående och min hals var uttorkad. Kring halv fem gick vi och la oss efter några om och men gällande vem som skulle sova vart. Två av Kajs polare tog plats hos Kaj, en däckade i min säng och jag och Alex funderade på vart vi skulle sova. Jag bestämde mig för att sova i min egen säng men inte med Kajs polare som sällskap. Alex hjälpte mig att lyfta bort honom och han stapplade sedan in på Kajs rum. Och jag på mitt med Alex som sällskap istället. Inget hände, mer än att vi pratade rätt mycket och sov rätt lite. I alla fall jag.

Melodifestivalens final ikväll, vem vinner och vem försvinner? Jag tippar på en kvinnlig seger, trots att Måns har sina trogna fans ute i stugorna.