Äntligen helg

Är det någon gång man verkligen uppskattar helgerna är det när man har praktik och är borta från sitt residens 40 timmar i veckan. Då är de heliga och det gäller förstås att ta till vara på dem till max. Denna helg ska jag ta till vara på genom att skriva på min C-uppsats. Deadline för första inlämning var för en vecka sen och mitt dåliga samvete gnager mig vart jag än går. Min ursäkt, som är på gränsen till ogiltig, är att fjärrlånet jag gjorde kom först i måndags och på kvällarna i veckodagarna har jag ingen energi till någon form av skolarbete överhuvudtaget. Jag kommer hem, sover middag, ser på tv och lägger mig igen. I torsdags gick det så långt att jag fick för mig att jag skulle gå och sova kl.21.00. Jag trodde att jag skulle slockna på någon minut men då hade jag ju sovit middag i 3 timmar så John Blund var jävlig. Jag blev torr i munnen och var tvungen att gå och hämta ett glas vatten. I vardagsrummet satt Kaj och Alex och räknade matte. När jag sa godnatt blängde de på mig som om jag var helt tokig. Klockan var 22 och jag försökte somna på nytt. Efter en timme hade jag fortfarande inte slocknat så då gick jag ut till vardagsrummet igen där killarna satt och pratade och räknade. Alex undrade om jag gick i sömnen. Ja om det ändå vore så väl, då skulle jag ju åtminstone sova...

Igår satte Kaj igång med att hjälpa mig att kopiera över mina filer till hans hårddisk. Sen ringde han sin polare (ja, ni vet vem men för enkelhetens skull kan vi kalla honom för J) och bad han komma över med en Windows-skiva. J kom men han gick inte utan stannade och såg på TV med oss i vardagsrummet. Jag trodde ju att han hade fattat att jag inte är intresserad men det var att hoppas på alldeles för mycket. Nu har han ju till och med bjudit mig på hans födelsedagsfest den 28 mars och jag har till och med sagt att jag kommer. Det barkar inte åt det håll jag önskar, varför gör jag så här? Varför är jag så mesig? Kaj sa att han inte kommer att gå på festen eftersom det är kravall samma kväll. Han och Alex har i princip spikat att de ska gå dit tillsammans, och jag får säkert hänga på om jag vill. Jag hade helt missat att det är kravall då. Känner faktiskt att jag hellre går dit om Kaj och Alex ska det istället för att gå på festen. Jag vet, jag vet, det är strulabstinensen som gör sig påmind. Jag fattar inte varför jag är så desperat när han bor 3 meter ifrån mig och det kommer att komma fler fester och fler tillfällen till att strula. Som om jag måste ta till vara på varenda ett. Men det är bara för att han är så glad och trevlig igen och näst intill flirtar med mig. Jag gillar ju det om jag ska vara ärlig. Frågan är bara om jag kan hantera känslorna...