Ibland ids man int'

Blogga alltså, trots att jag faktiskt har saker att blogga om. Så nu får jag väl göra det då eftersom en update efterfrågades :) Idag har jag inte gjort många knop vilket jag borde ha gjort med tanke på berget av skolarbete som förföljer mig. Men helgen har varit alldeles förträfflig! Igår kom Hanna och hälsade på och vi vinade och åt ostbricka. Efter att vi hade piffat upp oss i fejja, hår och klädväg och jag fått på ett par strumpbyxor som satt någorlunda bekvämt och inte gled ner halvvägs på häcken bar det av till HG. Det var knökat så fick köa i några minuter med massa fyllekajor. Vi kände oss väldigt nyktra i sällskapet. När vi väl kom in gick vi upp till dansgolvet och precis när vi nått sista trappsteget mötte vi två killar som ville high-fiva med oss. De tyckte vi såg rädda och sura ut vilket var helt och hållet fel men så fulla som de antagligen var hade de nog tappat omdömesförmågan totalt. Vi dansade, shottade Sambuca vilket var en vidrig upplevelse samt köpte Rosa Pantern och snackade med några grabbar vid samma bord som vi slog oss ner vid. En av dem kände igen mig; han visste vad jag hette, vad jag studerade samt vilket år jag började studera. Skrämmande... Själv hade jag ingen aning om vem han var. Detta får mig att undra över om jag är en person som är lätt att känna igen. Och om jag riskerar att bli alltför igenkänd av folk som regelbundet hänger på HG som jag. Vi stannade kvar till stängningsdags och dansade i ring till Stad i ljus med två blondiesnubbar. De var ganska flummiga och en av dem fick för sig att Hanna var indiebrud. Vi lämnade dem kvickt efter dansen och ignorerade deras försök att dra igång en efterfest. Trötta stapplade vi hem till mig och stupade i säng.

Idag vaknade vi elva men steg upp först kring ett. Jag berättade mardrömmen jag hade drömt, den sjukaste på länge. Jag drömde att jag blev våldtagen utan att först märka någonting vilket var märkligt eftersom han var rätt så välutrustad. Sen kände jag plötsligt att något var där nere som inte skulle vara där. Jag var inte ensam i sängen utan hade sovit med två andra, dock kommer jag inte ihåg vilka eller också var de helt okända. Det var även våldtäktsmannen och när han hade fullbordat våldtäkten sa han att han kommer tillbaka en annan gång. Jag var livrädd för att han hade förstört mitt liv för all framtid genom att ha gjort mig på smällen eller förpestat mig med någon sjukdom alternativt båda delarna. Det hemska var att drömmen kändes så verklig, allting var så skarpt och nära. Vi steg upp och till lunch blev det laxlasagne. Sen gick vi till bussen och sa hejdå för denna gång.

Nu är det dags att sova så jag kommer upp i något så när normal tid för att känna att jag har tillräckligt med tid till att plugga allt jag ska. Stort plus är i alla fall att jag slipper ställa alarmet på 05.00. Sweet.