Han borde väl fatta?

Kajs polare messade mig häromdagen, eller närmare bestämt i onsdags om jag minns rätt. Frågade hur det går på praktiken. Jag svarade inte och fick en aning dåligt samvete för detta, men kände samtidigt att det var helt rätt. Han tror (läs trodde) ju att jag är (läs var) intresserad av honom. Om jag hade hållit hans förhoppningar uppe skulle den eventuella besvikelsen hos honom ha blivit ännu större vid ett senare nobbande. Nu borde han ju fatta att jag inte är intresserad, jag har ju gett en någorlunda tydlig signal. Tydlig sa jag? För två år sen var jag själv mottagaren av killars så kallade "tydliga" signaler. För mig kunde det inte bli mer otydligt. Jag minns hur naiv jag var, nu när jag tänker tillbaka på det är det nästan pinsamt. Jag hoppas verkligen inte Kajs polare är så naiv, men Kaj sa ju att jag måste vara tydlig.

Varför skulle han bli intresserad av mig från första början? Vill han ha en tjej som är längre än honom? Själv har jag väldigt svårt för att tänka mig att bli tillsammans med en kortare kille. Jag attraheras inte av killar som jag måste blicka ner på, som inte är ordentliga vindskydd när det blåser kallt. Det är omanligt och oattraktivt. Att han är polare till Kaj gör situationen lite besvärligare än den kunde ha varit. Eller besvärlig behöver den ju inte bli om jag inte tillåter det. Men han kommer ju att hänga här på fester så det blir svårt att undvika honom. Äh, jag bara oroar mig för struntsaker, onödigt att ödsla energi på det.