Om sommaren bara gick fortare...

Varning rosa-fluffigt inlägg. Tiden går aldrig så sakta som när man längtar till att få träffa en viss person. Nu har det gått ganska precis halva tiden. Och i tisdags pratade vi på MSN för första gången. Herregud vad han saknar mig, precis lika mycket som jag saknar honom. Han hade skrivit till mig när jag var offline! Fick nästan lite dåligt samvete över att jag varit så okontaktbar. Tänk om han har trott att jag tappat intresset helt och hållet och att jag inte alls velat prata med honom? Men grejen är ju den att jag uppfattade det som att han inte var så angelägen om att prata så mycket på sommaren, därför har jag inte varit så närvarande på MSN. Och för att jag är rädd för att förstöra något, att vi ska lära känna varandra genom ett kontaktsätt som är som gjort för missförstånd och överanalyserande. Det är alldeles för mycket känslor. Sen om jag ska erkänna det så ville jag ju att han skulle sakna mig, vilket han gjort hehe... Har dock inte frågat om han kan komma upp och hälsa på, men det känns ju som om han inte är helt omöjlig. Han skulle till och med vara ledig två veckor, exakt vilka visste han inte riktigt. Men innan jag frågar skulle det vara bra att veta hur mitt eget schema ser ut. Trust me, I will check :)