Nu har jag haft mina fyra introdagar på äldreboendet som jag ska vicka på i fyra veckor. Exakt fyra veckor blir det dock inte eftersom jag bara kommer att jobba halvtid. Och det känns skönt och lagomt mycket, mitt schema är verkligen sweet. Nästa vecka jobbar jag endast onsdag, torsdag och fredag varav onsdag och torsdag är halvdagar. Och eftersom tiden går så fort när jag väl är där kommer det att kännas som att jag knappt jobbar alls.
Som många av er vet så har jag alltid känt en viss, eller rättare sagt stark, motvilja att sommarjobba inom vården. Jag har gått och förberett mig på värsta möjliga scenarion och tänkt hur i helsicke jag ska klara av detta. Sen i tisdags efter min första dag kände jag konstigt nog en optimism. För till alla er som räds för att jobba inom vården: det är inte så farligt som man tror. Visst är det slitigt och mer eller mindre påfrestande, men jobbet är helt okej. Nu har jag dessutom turen att ha trevliga arbetskamrater, eller i alla fall dem jag har träffat hitills är det. Dock finns det åtminstone en som inte är rätt person på rätt plats och borde snarare sitta och sortera gem då hon inte alls har den sociala biten som krävs när man jobbar med människor. Sådana som henne förstör den lilla glädje gamlingarna har i livets slutskede.
Gamlingarna är jättesnälla mot mig i alla fall, tyvärr är gamlingarna inte lika snälla mot varandra. Eller det är två farbröder som inte kan komma överrens, vilket beror på att de är varandras totala motsatser. Medan den ena alltid är så snäll och går i korridoren och sjunger för sig själv sitter den andre bittert och surar framför TV:n dagarna i ända. Det är rätt tråkigt men finns ju inget man kan göra åt det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar