Slappandet över

I alla fall hemma, det är rätt slappt på jobbet med. Har jobbat dagstur idag, och igår kvällstur. Personlig assistent måste vara ett av det minst stressiga jobbet bland alla vårdyrken som finns. Eller jag verkar åtminstone ha hamnat på ett minst sagt lugnt ställe. På morgonen är det förvisso fullt upp med alla hygieniska bestyr samt påklädning, men under resten av dagen händer för det mesta nästan ingenting. Då agerar jag kaffekokerska, brevöppnare, servitris, flugdödare samt roar mig själv med att läsa eller lösa korsord. Klockan tickar på väggen och arbetsdagens slut känns en eon bort, och sen vips så får jag åka hem för att det inte finns något att göra, som idag. En aning för slappt egentligen kanske man kan tycka. Men det bästa med att jobba som assistent är ändå att man bara har en människa att fokusera på. Man slipper den stress det innebär att jobba på boende. Agda ska på toa, Svea har ramlat, Ture är på väg att smita osv. Visst, som assistent är man ensam och som vårdbiträde samarbetar man så arbetsfördelningen är ju naturlig. Men om något går segt hos brukaren behöver man inte känna nån stress att man måste iväg och hjälpa nån annan och att uppgifterna sinkas. Devisen är nämligen att brukaren bestämmer dagen och assistenten agerar förlängda armar och ben.