Nytt år, nya möjligheter

Årets första inlägg med ovanstående rubrik är jag kanske något sen med, men det har inte funnits tid för mig att blogga. Jag har ju haft andra trevligare och mysigare saker att göra. En vecka i Linköping fylld av kramar och hångel. Förutom att vi har ägnat oss åt det har vi sett massa film, snackat lite allvar emellanåt, skålat in det nya året tittandes mot vackra fyrverkerier, firat min födelsedag... Jag fick klockrena presenter: ett vibrerande fotbad med infrarött ljus kl.00 på natten. På födelsedagskvällen såg vi på en inspelad Winnerbäck-konsert. Jag som alltid velat se han live blev bara än mer sugen nu, så vi bokade biljetter till hans sommarturné. Linköping den 8 juli smäller det av, woohoo!!

Igår kväll (eller inatt rättare sagt) anlände jag till Barcelona igen. Resan förflöt utan större ovälkomnande incidenter. Jag antar att man får vara beredd på oturen att få en rastlös snorunge bakom sig som sparkar på stolen i 4 timmar, dvs. ungefär hela flygresan. Han och hans familj var spanjorer så jag visste inte riktigt hur jag skulle säga åt honom att lägga av, så jag gav ett par arga blickar åt mamman men det hjälpte ju föga. Hon bara vände bara bort huvudet och struntade i att säga åt ungen på skarpen. Till saken hörde att ungen, av vad jag fattade, hade tillåtits att lossa på säkerhetsbältet. Ingen jävla pli alls. Bussresan var som ett limousineåk i jämförelse; halvfullt, sköna stolar och INGA ungar. Taxifärden var mindre kul; chauffören körde fel och visste inte hur han skulle ta sig till min gata, men till slut hittade han och då hade taxametern åkt upp till 15 euro...

Idag har jag handlat lite samt tagit ut pengar till att betala hyran, känner mig fattig som en kyrkråtta nu. För att spä ut på det dystra läget: det regnar och är äckligt fuktigt, de svenska säljföretagen här har inga jobbannonser ute, och främst av allt - jag saknar Fredrik mer än jag någonsin förr har gjort.

Produktiv helg

Nu har jag äntligen skrivit mitt CV efter många lata dagar. Jag har verkligen haft usel självdisciplin. När min dator var på lagning använde jag just det som ursäkt, och sen jag fick tillbaka den har jag gjort allt annat än att skriva CV. Det var först nu i veckan jag började författa första raderna. Igår hjälpte Angie mig lite på traven, och det var nog det som behövdes. Vi har varit riktigt duktiga i helgen, förutom mitt CV har hon skrivit översättning och artikel som jag hjälpt henne lite med. Detta är nu inskickat och mitt CV ska skrivas ut imorgon på internetcaféet.

Sista veckan i Barcelona innan jag åker till Linköping, för vidare färd mot Boden. Tiden har verkligen gått fort, men samtidigt känns det som en evighet sen Fredrik var här. Men jag har hunnit skapa mig en viss tillvaro här, dock en som jag inte är helt tillfreds med än. Jag måste skapa en meningsfullhet som förhoppningsvis uppnås när jag hittar ett jobb, lite nya vänner och någon aktivitet att ägna mig åt på fritiden. Jag planerar att skaffa gymkort när jag kommer tillbaka hit i januari med nya tag. Och givetvis söka jobb järnet.

Hjärtat kvar i Linköping

Jag undrar stundtals vad jag egentligen gett mig in på. Nu har jag lämnat den stad jag pluggat i under tre år, med osäkra framtidsutsikter. Jag hoppas att jag tagit rätt beslut. Fast nu har många dörrar plötsligt öppnats. Ett år att resa, att fundera vad jag vill plugga sen - "hitta mig själv" som det heter. Det borde man kanske ha gjort vid 23 års ålder, eller?

Idag har jag hållit på att rensa bland gamla kläder vilket verkligen behövs. Jag måste fortsätta imorgon, kanske på tisdag också. Till veckan har jag även andra praktiska saker att ta itu med: fixa nytt pass, lämna in timrapport för augusti, uppdatera cv och börja söka jobb.

Tillbaka och snart borta igen

Så var man tillbaka till studentryd efter 15 timmars hångel i en bil i lördags, samt ett antal stopp efter vägen. På fredagen kom ju älsklingen till Boden och mötte mig på Åhléns-parkeringen efter ett förödande slut på min sista arbetsdag. Jag var sist kvar i lokalen och hade därmed ansvaret på mig att släcka, låsa in samtliga nycklar i nyckelskåpet, förutom vikarienyckeln som jag skulle låsa ytterdörren med och därefter slänga in den genom brevinkastet. Vad gjorde då tankspridda jag om inte låste in vikarienycklarna i nyckelskåpet också... Ringde till insatsstyrkan och talade in på telefonsvar att de skulle komma och låsa, men kunde ju inte vara säker på att de verkligen gjorde det. Chefen har i alla fall inte ringt och gett mig någon utskällning än så antagligen fixade det sig utan någon värre uppståndelse.

Det var minst sagt lite pirrigt när F skulle träffa mina föräldrar för första gången och jag befarade att det skulle bli pinsamt på något sätt, men det blev det inte alls. Mamma gjorde gott intryck med sin gästvänlighet och stämningen var väldigt lättsam och trevlig. Jag förstod inte varför jag ens var nervös innan.

Lördag natt sov jag hos F, äntligen fick vi vara ensamma tillsammans! Söndag kväll åkte jag hem och mina korridorsgrannar undrade vem det var som kom. A knackade på lite senare och var sådär ovanligt trevlig och glad, frågade förvånat varför jag redan var tillbaka och sa att det var kul att se mig igen. De orden har jag då aldrig hört hoppa ur hans mun tidigare. Men det är rätt uppenbart att han smörar, och än värre kommer det att bli när han är full. Träffade Kaj först idag som berättade att han börjat plugga kinesiska nu. Vi har fått två nya i korridoren också, båda tjejer otroligt nog: en svenska och en fransyska. Kul men dåligt timat när jag ska flytta härifrån...

Jag har sattit igång med flyttstädningen lite smått, och jag kommer då knappast att behöva gå sysslolös de kommande tio dagarna jag är här...

Vicket snart slut

På fredag jobbar jag mitt sista pass inom hemtjänsten, åtminstone för denna sommar. Jag är väldigt osäker på om det blir fler somrar. Om jag trivs varierar från dag till dag, det beror helt på vilka man har besökstid hos. Ena dagen kan man träffa de mest vänliga tanterna och farbröderna och bara sitta och samtala med dem samt ge medicin, andra dagen kan man ha oturen att få städa upp spyor i en unken och instängd koja. Men i det stora hela skulle jag inte palla att jobba inom hemtjänsten någon längre tid. Det är ett jäkla springande fram och tillbaka, jag är stressad innan arbetsdagen börjar, under dagen samt stressad när jag kommer hem. De ordinarie förtjänar fan medalj. Ingen rast, ingen ro. Som tur är så är de flesta vårdtagarna jag varit hos väldigt tacksamma och gulliga, men det finns några rötägg. Men det finns det ju inom äldreomsorgen överlag.

Igår var jag och fikade på Ruter Retro café här i Boden, och dit kan jag starkt rekommendera att åka. Gott fika och mysig miljö. I anslutning till caféet är det som ett museum och allt är i 50-talsstil.

Imorgon ska jag gapa stort för fru tandläkare och sen ska jag bli fin i håret på salongen. Har både färgning och klippning så därefter får ni se en ny Jossi.

Torka ute, torka inne

Vädret inverkar tydligen negativt på min uppdatering, jag skyller på det i alla fall. Sen sist har jag hunnit med att till största delen av min tid jobba. Jag lärde mig gradvis att trivas på jobbet, tycka det var helt okej att ta hand om brukaren, tills jag i tisdags fick sparken av den förlamade farbrorn. Hakan åkte hiss 1 meter till golvet och jag satt vid köksbordet som ett frågetecken. Han ville inte ha mig kvar i hans hem längre. Utkickad. Enligt honom var jag inte tillräckligt säker i mina arbetsuppgifter, vilket medförde att inte han kände sig säker. Jag blev lite ledsen och var på vippen att börja gråta, men mest besviken. Sen jag började jobba har han burit på den här otryggheten men först nu kläcker han ur sig det. När jag trodde att han godkänt mig. När jag trodde att han tyckte jag var rätt person för jobbet. När jag trodde att han kände sig trygg med min omvårdnad av honom. Eller åtminstone så trygg man kan kräva att vara med en semestervikarierande newbie. Kändes riktigt surt där och då, men bara några timmar senare hade jag repat mig och resonerade att det var lika bra att jag fick sluta. Om han ska vara så där kinkig och tro att jag ska motsvara ordinarie personal på ett ögonblick. Det nästan värsta av allt i denna utkickningshistoria var att han anklagade mig för att vara passiv. Jag har för helskotta skött mina arbetsuppgifter och ständigt gjort vad han beordrat mig att göra utan att ha flåsat honom i nacken, därutöver en del hushållsarbete som att diska samt tömma diskmaskinen. Passiv sa du?

Lediga dagar har jag ägnat åt att steka mig röd som en kräfta men när jag duschat har huden bleknat igen och den självplågande tiden i solen har varit förgäves. Det är bara mina händer, fötter och knän som blir lätt solbruna. Känner mig uppgiven och överväger att satsa på blek à la Dita von Teese nästa år...

Har ägnat varje dag åt att sakna min underbara karl såklart, nu har vi varit åtskilda för länge! 15 dagar till kvar. Längtar...

Nu dags att sova, imorgon bär det av tiiidigt till stugan.

Slappandet över

I alla fall hemma, det är rätt slappt på jobbet med. Har jobbat dagstur idag, och igår kvällstur. Personlig assistent måste vara ett av det minst stressiga jobbet bland alla vårdyrken som finns. Eller jag verkar åtminstone ha hamnat på ett minst sagt lugnt ställe. På morgonen är det förvisso fullt upp med alla hygieniska bestyr samt påklädning, men under resten av dagen händer för det mesta nästan ingenting. Då agerar jag kaffekokerska, brevöppnare, servitris, flugdödare samt roar mig själv med att läsa eller lösa korsord. Klockan tickar på väggen och arbetsdagens slut känns en eon bort, och sen vips så får jag åka hem för att det inte finns något att göra, som idag. En aning för slappt egentligen kanske man kan tycka. Men det bästa med att jobba som assistent är ändå att man bara har en människa att fokusera på. Man slipper den stress det innebär att jobba på boende. Agda ska på toa, Svea har ramlat, Ture är på väg att smita osv. Visst, som assistent är man ensam och som vårdbiträde samarbetar man så arbetsfördelningen är ju naturlig. Men om något går segt hos brukaren behöver man inte känna nån stress att man måste iväg och hjälpa nån annan och att uppgifterna sinkas. Devisen är nämligen att brukaren bestämmer dagen och assistenten agerar förlängda armar och ben.

Tröttare har jag aldrig varit...

Jag är så trött att det är med en viss ansträngning jag knåpar ihop det här inlägget. Idag hade jag min tredje introdag och började i vanlig ordning kl.07.00 efter få timmars sömn. Så blir det när man vrider på dygnet som jag har en förmåga att snabbt göra. Det gick bra idag, eller vissa saker gick bättre och andra sämre. Jag försöker lära mig alla morgonbestyr ordentligt och det är en hel del. Mycket detaljer att komma ihåg och dem bör ju sitta även fast brukaren kan tala för sig och påminna mig, men det känns så oprofessionellt att behöva bli påmind. Jag vill känna mig helt självständig. Chefen ringde mig när jag kommit hem och informerade mig om schema och vem jag ska vicka för. Jag börjar den 14 juli och kommer troligtvis att jobba in i slutet av augusti, dvs. tills jag åker ner till Linköping och flyttar ut ur rummet.

Orkar inte skriva något mer nu, men det är ändå inget mer som hänt direkt. Dagarna går mest bara för sakta, 19 dagar kvar nu tills jag åker ner till min F <3

Kiwiplockare på Nya Zeeland?

Har hon gått och blivit knasig, tänker ni kanske nu. Mycket möjligt. Det är som nu när livet känns allmänt grått och rutinmässigt med ångest kring studierna som sådana här knasiga idéer dyker upp i min hjärna. My brain is weird. Har roat mig med att kolla upp vilka möjligheter det finns i vida världen, eller mer exakt alla slags jobb som man har den minsta chans att få, bara för att få resa bort härifrån. Och nu tror jag att jag upptäckt en av de största industrierna som man inte behöver någon slags erfarenhet för att jobba inom - Nya Zeeland söker hur jävla många kiwi-plockare/-packare som helst! Visst, jobbet är med största sannolikhet slitigt och lönen sisådär. Dessutom finns en viss risk för att man aldrig mer i sitt liv kommer att vilja stoppa en kiwi i käften, eller i alla fall inte på ett bra tag efteråt. Men tänk att få uppleva Nya Zeeland, hur coolt är inte det? Sen när man "hittat rätt" i livet, stadgat sig och börjat pensionsspara på allvar, kommer det inte vara ganska kul och spännande för andra att höra vad man gjort för galet och annorlunda? "Jo jag pluggade några år på lärarutbildningen, sen hoppade jag av och for till Nya Zeeland och plockade kiwi". Garanterat annorlunda (och knasig) erfarenhet.

Nu har jag i alla fall tagit beslutet att hoppa av Franska-kursens Litteraturmodul. Motiveringen, som borde vara en klart godtagbar sådan, är att nivån är alldeles för svår för min tröga hjärna. Nä, skämt åsido, men att analysera litteratur ligger inte i mitt intresse och tillhör inte någon av mina starka sidor. Man kan ju tycka att jag borde vara en bra analytiker med tanke på att jag är expert på att analysera mitt eget liv i all oändlighet, men tyvärr inte. När litteraturen dessutom är på ett annat språk blir det ännu svårare. Jag har ingen motivation till att ens anstränga mig för jag vet att jag ändå inte kommer att producera några vettiga analyser. Så imorgon blir det avregistrering, sen ska jag kolla upp om det finns möjlighet att läsa något annat. Föga troligt eftersom de flesta kurser kört igång, kan finnas någon enstaka som startar i mitten av terminen. Säkert är det någon som ligger helt utanför mitt intresseområde. Jaja, ska kolla upp vilka alternativ det finns i alla fall.

Survivor

Tack gode Gud (eller nåt annat högt väsen) för att denna jobbhelg är slut. En ren pärs har det varit, speciellt igår. Allt hände samtidigt vilket ledde till ett jäkla springande fram och tillbaka och upp och ner i trapporna. En tant larmade stup i kvarten och jag var själv på våningen när det var som värst. När jag inte förstod vad hon ville blev hon hysterisk, började gråta och kastade sin alfabets-pekplatta i golvet. Efter ca 10 minuter fattade jag äntligen vad hon ville att jag skulle göra. Under dessa 10 minuter hade jag frågat henne om allt möjligt hon hade kunnat tänkas mena. Toabesök? Ett glas vatten? Choklad? Fälla ner persiennerna? var bara ett axplock av mina gissningar. 0 rätt. Innan jag uppfattade att hon bokstaverade att det var kassettbandspelaren hon ville att jag skulle slå på. Måste erkänna att mitt tålamod höll på att ryka under nån sekund. Hennes hade redan rykt.

Idag har det varit lugnt vatten och den mesta tiden har gått åt till att plocka i och ur diskmaskinen, koka kaffe, duka, servera måltiderna samt sortera ren tvätt. Har med andra ord känt mig mer som en hushållerska än ett vårdbiträde. Dagen gick dessutom ovanligt fort och sällan har jag upplevt en sådan frihetskänsla när jag gick ut i solskenet och åkte hem. Nu är jag ledig måndag och tisdag. Till veckan är schemat fullspäckat, så här ser det ut:

Måndag: Eventuell IKEA-resa med mor och far
Tisdag: Inför-Pride-shopping i Luleå med Marybabe och Ellifiore
Onsdag: Jobba 7-12 + besök hos tandhygienisten + packa!
Torsdag: Planet lyfter till Stockholm :D
Torsdag-Söndag: Vi intar Stockholm Europride och på lördag är det MÅNPRISMA FÖRVANDLA OSS som gäller, woohoo!!! :D

Ensam hemma

Mor och far drog iväg till stugan i morse och eftersom jag jobbar i helgen kunde jag inte följa med, så istället har jag fått det hedersvärda(?) uppdraget att vara hus- och kattvakt. Inte så svårt uppdrag; det är bara att se till så att mammas djungel av blommor får tillräckligt med vatten samt att katten får tillräckligt med mat (vilket han får ändå). Ingen kris på långa vägar alltså. Idag har jag solat ute på altanen, bäst att ta tillvara på solen när den äntligen visar sig tänkte jag. Synd bara att det var en massa moln framför den större delen av tiden. "Pessimisten säger att det är ett moln framför solen, optimisten säger att det är en sol bakom molnet". Jag är väl en pessimist då.

Ibland känns det som om jag bor i ett hemsökt ruckelhus i vildmarken nu när jag är hemma. Det hörs knackningar och dunkningar i väggarna och fönsterrutorna men sen när jag tittar om det eventuellt är någon busunge som är upphov till dem eller om någon pippifågel tagit sin sista flygtur är det ingenting. Scary... På tal om det så verkar det spöka på jobbet i alla fall, förra veckan var det någon dörr som stängts och öppnats av sig själv. En jobbarkompis sa att det kanske är H (fd. boende) som går igen. Själv är jag väldigt kluven till allt som har med det övernaturliga att göra. Å ena sidan har jag lätt för att söka realistiska förklaringar till olika händelser, å andra sidan tycker jag det övernaturliga är spännande och det vore kul om det existerade.

Massa djur håller till på och kring vår tomt, förutom husdjuren så kan nämnas ekorrar, igelkottar, rävar, fasaner, hackspettar och snart kommer väl älgarna också. Förhoppningsvis dröjer dem tills jag åkt härifrån.

Jobbet är fixat

Nu har jag fått veta var och när jag ska jobba i sommar, det känns bra. Jag börjar inte förrän den 14 juli vilket betyder att jag kan lalla runt och njuta av att vara ledig i en månad ungefär. Skönt. Men det här med jobbet alltså...vet jag verkligen vad jag har gett mig in på? Kommer jag att klara det? Det kommer att bli en utmaning minst sagt. Jag ska försöka ge upp min negativa inställning, förbereda mig mentalt.

Det går väl sådär med att hålla min stränga diet, har syndat flera gånger nu, fy på mig! Kakor, vitt bröd, chips, läsk, och idag stekt korv och vanliga makaroner! Nu får jag skärpa mig så jag håller vikten i sommar.

Home sweet but COLD home

Så var man hemma i midnattsolsland fast minus sol. Den blev kvar i söder och värmen likaså. Endast cirkus 9 grader har termometern visat idag, och plötsligt kom jag på varför jag flyttade härifrån. Något annat jag kom till insikt med (har iofs gjort det för jäkligt längesen) var att jag aldrig någonsin kommer att bosätta mig i Kiruna då det inte kan ges några garantier för en snöfri sommar. Japp, ni läste rätt och många bevittnade också detta på TV ikväll. Ett snöklätt Kiruna. In med grillen, fram med pulkan. I juni! Deprimerande så det förslår. Jag hoppas för deras skull att de i alla fall slipper åka skidor runt midsommarstången...

Idag har jag varit på den första allmänna introdagen av två för nya semestervikarier. 95% av alla som var där var med all säkerhet yngre än jag, vilket gjorde att jag kände mig lite åldersstigen. The oldier generation liksom. Jag irriterade mig en aning på vissa fjortisars (18+ kunde man inte tro...) attityd; de spelade coola och var livrädda för att göra bort sig de krakarna. Sen var det en brud som sa att hon minsann redan kunde alla lyfttekniker och vääägrade delta i övningarna. Suck...

Har hunnit bli klippt och slingad idag också, det var inte billigt kan jag säga men snyggt blev det! Nu är jag nästan en blondie, det ser ut som om jag nyss är hemkommen från en veckas solsemester på Mallis. Där eller på något annat varmt ställe med palmer skulle det inte vara helt fel att sippa på en paraplydrink. Får väl nöja mig med att visualisera...

Jobb och jobbig kund

I morse under min låånga sovmorgon tog jag tag i sommarjobbsökandet och ringde till Bodens kommun. De hade ringt mig i torsdags utan att jag hade hört det, hade mobilen längst ner i väskan som vanligt. Anyway, intervjun är fixad så det pekar definitivt i en positiv riktning. Men eftersom jag befinner mig 112 mil ifrån hemstaden kommer morgondagens intervju att genomföras på telefon. That scares me a little bit. Men det är ju faktiskt det minst läskiga egentligen, jag kan ju ha manus framför mig om jag skulle få blackout. Sen om de ger mig jobb får vi se, eller ja, höra då...

När jag handlade idag hade jag oturen att stöta på en medelålders utlänning, ursprung nåt mellanöstern-arab-land, skitsamma vilket. Hur som helst hade han väldigt kort stubin och jag råkade komma ivägen för honom. För mig på ett helt oavsiktligt sätt, för honom som om jag var utsänd av djävulen att förstöra hans dag. Det hela började med att jag lugnt gick förbi senap- och ketchuphyllorna. Helt plötsligt kommer gubbfan störtandes bakom mig utan att jag märker det - förrän han suckar högt och menande åt mig och ger mig en ilsken blick innan han stressar vidare genom butiken. En normal människa skulle ha saktat ner farten och diskret glidit förbi, eventuellt lagt till en ursäkt om utrymmet upplevdes för smalt. Sen, när jag just tagit en mjölk och ska vända mig om för att gå, dyker gubbfan upp igen i högsta galopp. Det är både butikspersonal och andra kunder där, vilket gör att man får zick-zacka sig därifrån. Och då råkar min arm snudda vid hans, då det i själva verket var HAN som stötte till mig ansåg jag. Men han var av en annan åsikt, hans bägare hade runnit över. Han sa "men" argt och granskade mig med en ondsint blick. Sen muttrade han något ohörbart, kanske något fult ord på hans arabspråk, vad vet jag... Jag klämde fram ett ursäkta, vilket jag djupt ångrade då det istället borde ha varit han som gjorde det. Sen var han även bakom mig i kassakön och mötte argt min blick när jag packade varorna. Och det löjligaste och barnsligaste; han tog papperskassen han köpt och kastade den med hård kraft ner på rullbandet när kassörskan var på väg att ta betalt. Som att han ville göra mig uppmärksam på hur arg jag verkligen hade gjort honom under hans mathandlande. Brydde mig inte utan gick snabbt därifrån och önskade att jag aldrig mer stöter på den där galningen igen...

Jag klarade tentan i Aspekter på Frankrike, den jag knappt hade pluggat till och var säker på att tvingas omtenta. Vilken lättnad! Då är det bara två kvar att klara innan terminen är slut, back to work!

Han jobbar väl... men här eller i Afghanistan...?

Jag har precis ringt till min så kallade "pojkvän" men, surprise surprise allihopa... inget svar. Nu kan jag bara spekulera i vart han håller hus (alt. barack/koja/hotell, reserverar mig på den punkten) utan att komma fram till något vettigt svar. Troligtvis sitter han på sin dyra kontorsstol och pimplar sitt äckel-kaffe medan han tar emot samtal från en massa oviktiga grånissar i hela landet. Men han kan ju vara i Afghanistan. Eller Sudan. Kanske Irak. Who knows... Något som liknar Harry Potters Marodörkarta skulle vara oumbärlig för mig just nu. Och en trollstav så jag kunde trolla hit honom. Jag är öppen för de flesta magiska redskap som kan hjälpa mig att få kontakt med honom. Någon som vet vart jag kan få tag på sådant?