Jag vet inte hur jag ska klara av att avsluta det, men jag kan inte fortsätta kämpa för något jag inte tror på. Det skulle bara innebära att jag gjorde mig själv en otjänst. Jag är inte ens kär. Om det här är att vara kär har jag missuppfattat det här med kärlek totalt. Det ska ju kännas som ett rus i kroppen. Istället går jag runt och saknar mitt singelliv. Och om man tycker att ens pojkväns kropp är avtändande är det ju något som är fel.
Jag har så mycket jag drömmer om att göra också, innan jag kilar stadigt och flyttar ihop å sånt där. Det här året som ligger framför mig är till för att bryta mig loss från vardagen, ta mig härifrån, tänka efter och försöka komma fram till vad jag vill göra i mitt liv. Det är till för mig, helt enkelt. Så jag måste klippa livet här och kärleken där. Eller det som jag trodde var kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nu fattar jag ingenting?jojjo nu får du faktiskt ta och maila mig om vi inte ses på skype hör av dig iaf! Puss sötis=/
efter allt du berättade när vi fikade lät det lite som att du kanske inte var redo för er, och allt vad han planerade, så jag förstår lite hur du tänker...ni är inte riktigt på samma nivå just nu! och är man inte kär så är man inte.. :/
Skicka en kommentar