Frustrerad

Jag kan inte ha mycket självrespekt när jag tillåter mig själv att må dåligt genom att gå runt och hålla inne med det jag vill säga åt honom. Samtidigt känner jag mig som en hycklare när jag tänker på att dumpa men fortsätter att skriva sms på samma sätt som vi alltid gjort. De är inte överdrivet gulliga, men de ger heller inte den minsta hint om att jag vill avsluta. Jag försöker vara upptagen med annat på kvällarna för att han inte ska ringa. Ikväll är han upptagen som tur är. Om nio dagar "firar" vi fyra månader, och jag är rädd för att han skickar såna där vackra rosor igen. Ni hör ju hur allt detta låter. Måste göra slut nästa vecka, måste...