Ankomst och inflytt

Då har man flyttat till Barcelona! Åkte ner hit utan Angie i torsdags, med vissa oroskänslor i magen över att inte hitta till vandrarhemmet eller bli rånad på vägen dit. Eftersom det är första gången jag är i staden tyckte jag det var smidigare att ta taxi från busstationen än att försöka hitta rätt metro och sen dra all packning åt rätt håll. Taxichauffören var trevlig och snackade spanska med mig, men innan jag hade blivit av med honom hade han, så att säga, överträtt gränsen för "normalt yrkesmässigt uppträdande". Det började med att han ville hjälpa mig med resväskan. Jag tvekade men hade så ont i armarna av att ha släpat på den själv att jag överlät bördan. Han bar väskan ända in på rummet, och där började han göra närmanden. Ville fixa jobb åt mig, bjuda ut mig på middag och innan jag hade fått fram på stapplande spanska att han skulle gå därifrån hade han försökt tafsa och hångla upp mig den äckelgubben.

I lördags installerade jag mig i lägenheten som jag delar med två spanjorer, en tjej och en kille. De verkar vara trevliga båda två. Tjejen kan inte många ord engelska så jag är i princip tvungen att prata spanska med henne, vilket i och för sig är nyttigt. Killen har jag knappt sett en skymt av. Det som är lite jobbigt är att de röker som borstbindare i vardagsrummet, som man är tvungen att passera igenom för att ta sig till något annat rum i huset. Mitt rum är helt okej men pyttelitet och har känslan av en fängelsecell. Plus är i alla fall att jag har stor garderob, hyfsat skön säng, många byrålådor samt ett fönster ut mot innergården. Minus (förutom ytan) är att dörren inte går att stänga ordentligt, persiennerna är trasiga och att jag inte har ett skrivbord