Sexspalter

FRIDA var under den tiden jag prenumererade på tjejblaskan sexspalternas guldgruva. Man kunde läsa om alltifrån de som oroade sig för att tampongen skulle försvinna inne i kroppen till en brud som hade sex med sin hund. Och så förstås den vanliga frågan "Är jag normal?" efter att man berättat om nån sexuell/hormonell upplevelse. Hundsexet tar ju priset som det mest sjuka, men en tjejs "problem" som jag fann i ett nummer från -96 är mest tragiskt:

Hej Helene! Jag tycker inte själv att det här som jag ska skriva om är ett problem. Men om någon annan skulle få reda på det så skulle han/hon verkligen tycka det. Jag är kär i en kille som jag absolut inte får vara kär i. Han är min mammas sambo. (Mina föräldrar är skilda.) Han älskar mig också, tror jag. Mamma reser mycket inom jobbet och då är vi ensamma. (Jag har inga syskon.) Det var så det började. Mamma var inte hemma och Lars, som vi kan kalla honom, kom in till mig och bad mig att hjälpa honom att bädda mammas och hans säng. Jag gjorde det. Men plötsligt knuffade han ner mig på sängen och började smeka och kyssa mig. Först gjorde jag motstånd, men han var så stark så det var ingen idé. Till slut kunde jag inte göra motstånd. Han klädde av mig och våldtog mig, kan man säga. Men jag vill inte anmäla honom, jag älskar honom.
En annan gång sa Lars till mamma att jag och han skulle åka till sommarstugan och städa. Jag trodde att allt som hänt hade gått över men... Det har fortsatt på samma sätt. Men nu gör jag inget motstånd, för jag älskar honom! Jag vill absolut inte säga något till mamma. Lars har faktiskt tänkt att bryta upp från mamma och skaffa en egen lägenhet som jag kan komma till när jag vill, har han sagt. Jag är 15 år, mamma är 41 och Lars 32. Vad ska jag göra?

Undrar om svinet fick sitt straff. Det får vi aldrig veta...