...är jag tillbaka i Linköping, staden där allt händer, efter en lång och regnig sommar. Som ändå gick rätt fort sen första dagen jag satte min fot på jobbet. Men fasiken vad mycket jag har längtat efter att få komma tillbaka hit. Everybody knows why. Nu jävlar. 2 dagar kvar. I värsta fall 3 men har jag törstat och trånat i cirkus 90 dagar utan att avlida klarar jag med all säkerhet en dag extra. Nu är det bara att räkna ner timmarna medan jag roar mig (observera ironin) med att plugga till omtentan. Och hoppas att han längtar efter mig lika mycket. Måste erkänna att den negativa tanken "Tänk om..." dykt upp i mitt huvud ett par tre gånger. Funderar på om det kan vara någon slags försvarsmekanism för att skydda mig själv från en rejält stor besvikelse. Tänk om... är en farlig tanke. Den garanterar ju knappast något säkert skydd när det gäller kärleken. Jag har aldrig känt mig så sårbar i hela mitt liv faktiskt. Kärleken - härligt, härligt men farligt, farligt.
Nu ska jag för andra natten krypa ner i min nya underbart stora 1,20-säng! Känner mig som en riktig prinsessa när jag ligger i den. Förhoppningsvis är drömprinsen snart här och ligger vid min sida :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar