Den som väntar på något gott...

...väntar på tok för jäkla länge! Kära läsare, för er som följt med i mina känslostormande inlägg kan jag nu äntligen meddela: A har anlänt. Japp, han är nu sedan ca en timme tillbaka i korridoren och den plats vi skiljdes åt på för tre månader sedan. Men än ska jag inte göra någon glädjedans eller skrika av lycka, han har nämligen inte knackat på hos mig än. Att jag sitter som på nålar är knappast någon underdrift. Och nej, jag tänker inte ta initiativet. Jag tycker helt enkelt att han kan komma till mig. Jag må vara kärlekskrank, trånande och kanske lite desperat, men jag vill ju inte visa det för tydligt. No no no... Så jag väntar, plågsamt och nästan outhärdligt. Fortsättning följer...