...måste utan tvekan tillhöra Carolina Gynning (hela hon är rätt jobbig). Varje gång hon öppnar käften skär det sig i öronen precis som det gör när någon illvillig människa gnisslar med besticken mot tallriken. Ändå har jag TV:n inrattad på Stjärnor på is, men det är bara för att det inte finns något annat vettigt att se. Sen måste jag erkänna att jag är lite löjligt patriotisk och vill se hur det går för Markus Fagervall. Riktigt bra faktiskt, de kammade nyss hem 27 poäng av the boring jury. Inte illa pinkat, flåt, dansat menar jag förstås. Fast det kanske inte är så förvånande då han spelat hockey i flera år. Med min kusin, det ni.Idag när jag var på Hemköp trodde jag att en gubbe pratade med mig, men när jag kikade åt hans håll visade det sig att han pratade med sig själv istället. Det kan man ju onekligen också göra. Antingen var han schizo eller bara väldigt ensam och uttråkad. Det är något som skrämmer mig, att bli ensam. Jag vill inte ta för givet att jag aldrig kommer att bli det, samtidigt som jag inte vill tänka tanken att jag kan bli det. Sittandes i min gungstol som ogift gammal kärring. Tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar