5 månader och 18 dagar senare

...försätter svinet till så kallad pojkvän mig i chocktillstånd genom att på MSN(!) lugnt och "förtroligt" deklarera "jag har barn". Jag läste det han just skrivit och frågade om detta var sant. Vilket det var, för en gångs skull(?) ljög han inte. Chocken slog till och jag blev yr, illamående och arg så jag kokade. Hjärnans kopplingssystem var blockerat, hakan hade jag tappat på golvet, hjärtat hade blivit stampat på, kastat i väggen och krossats ännu mer. Jag ville skrika men jag fick inte fram ett ljud. Kändes som att jag inte fick luft. Jag ville slå honom men jag kunde inte. Jag ville be honom dra åt helvete men inte ens det kunde jag. Men jag ville också veta. Varför? knattrade jag fram på tangentbordet. "Jag ansåg inte att det var viktigt för dig att veta. Det berör dig inte." Vad berör mig då? Finns det något i ditt liv som berör mig? Vad är jag för dig egentligen? var frågorna jag ville ha svar på. Mitt i chocktillståndet ställde jag den sista frågan. Vad han sa? Sket i att svara och gick offline. Feg-jävla-svin. Han är inte värd ett uns av min uppmärksamhet längre! Under de senaste tre månaderna har han lyckats framkalla alla negativa mänskliga känslor man kan ha. Jag mår illa när jag tänker på honom. Måste glömma. Måste gå vidare.