söndag 3 februari 2008

Hemma

Då var jag hemma i kalla IKEA-land igen. Eller så kallt är det väl egentligen inte, det är bara jag som blivit bortskämd med sydfranskt vårväder i fyra veckor. Tyvärr har det regnat ganska mycket så alla ni som möjligtvis har avundskänslor i kroppen för att jag skulle vara snygg och solkysst kan lägga ner. Jag är samma vinterbleka och risiga varelse jag var innan jag for... Det där lät tragiskt men vad jag menar är att utseendemässigt sett kan man inte ana att jag varit utomlands om man inte vet det.

Det har varit fantastiskt kul i fransos-land, kände lite vemod över att åka därifrån men glad över att komma hem samtidigt. Nu när jag väl kommit hem känner jag ännu mer vemod, vill tillbaka...

Jag har hunnit med mycket i alla fall, som: överkonsumerat choklad, varit nära att bli påkörd av galna fransmän i morgontrafiken, gått vilse efter en krogrunda och hittat hem efter en timme, ätit anka, sjungit små grodorna med tillhörande rörelser, konstaterat att det är hopplöst att få icke-skandinaviskt folk att fatta utan att visa på kartan att man kommer från ett land mellan Norge och Finland och INTE från ett som gränsar till Österrike, lärt mig att man ger två kindpussar när man hälsar i sydvästra Frankrike (tre i sydöstra, norra återstår att upptäcka...).
Förutom allt detta har jag observerat den 1950-talsliknande undervisningen där ungarna måste säga Herr och Fru till läraren och ställa sig upp vid bänken när rektorn kommer in i klassrummet... Och efter att ha sett denna disciplinundervisning samt fått vetskap om hur det franska skolsystemet fungerar, har jag kommit fram till att svenska ungar ska vara jävligt tacksamma för hur bra och slappt de har det i jämförelse.

Dags att sussa, men först vill jag i en låttext förmedla vad jag känner. Eller inte känner, vette tusan...

Let's talk this over
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something You said?
Don't leave me hanging
In a city so dead
Held up so high
On such a breakable thread
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be

You were everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be, but we lost it
And all of the memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
Oh oh, oh oh, oh oh...

You've got your dumb friends
I know what they say
They tell you I'm difficult
But so are they
But they don't know me
Do they even know you?
All the things you hide from me
All the shit that you do
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be

You were everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be, but we lost it
And all of the memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
Oh oh, oh oh, oh oh...

It's nice to know that you were there
Thanks for acting like you cared
And making me feel like I was the only one
It's nice to know we had it all
Thanks for watching as I fall
And letting me know we were done...(?)

Inga kommentarer: