Besviken så det gör ont

Har ringt honom ikväll igen men nej, han svarar såklart inte. Jag trodde verkligen inte att han var så här feg, men tydligen är det precis det han är. Jag är så besviken på honom att han numera känns som en främling för mig. Jag känner inte människan längre. Eller har jag någonsin känt honom? När han inte berättat saker för mig, när han ljugit(?) i telefon. Hur ska jag då kunna veta vart jag har honom? Hur ska jag då kunna lita på honom? Men han ska få veta hur feg jag tycker att han är. Han ska få känna det dåliga samvetet plåga honom. Jag ska låta honom få veta att han har gjort fel.

Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!

(Från en stygg flicka, Karin Boye)