Det är ju så synd om oss

I år har jag firat min 22:a kärlekslösa 14:e februari, hurra hurra, blommor och blader. Nej, inga blommor och blader till mig, jag är inte ens i närheten av någon ljuv rosdoft så långt mitt luktsinne når (är förkyld så det når inte så långt). Snart är i alla fall denna kommersiella jippodag över, tack och lov för det. Det har varit lite ansträngande och opraktiskt att gå med tunnelseende hela dagen. Men det är det värt för att undvika att se alla dessa gullepluttiga hånglande kärlekspar, som tycks ploppa upp som svampar ur jorden... Och det är verkligen så syynd om oss singlar (ja jag definierar mig som det nu) som tvingas genomlida denna dag. Det är inte bara synd om oss idag, det är allmänt synd om oss. För tvåsamhet är det man ska uppnå snarast möjligt i livet, annars är man ju så ensaam och olycklig och tragisk. Därför är det speeddejting på kåren ikväll som universitetet ordnar i ett hjälpsamt(?) och välmenande(?) syfte. Tack för att ni anstränger er så mycket för att vi singlar ska få hitta kärleken i livet på några minuter! Här ska det matchmakas! Jaså du gillar också katter och att ta ett glas vin ibland? Yes! Vi kommer att bli det perfekta paret, flytta ihop, gifta oss, skaffa villa, vovve, volvo, snoriga ungar och leva lyckliga i alla våra dar. Yeah right...