Hej PMS, hejdå motivation

Den senaste veckan har jag, och detta händer inte ofta kan jag säga, surfat på någon slags motivationsvåg. Jag hoppades att jag skulle fortsätta med det hela denna vecka ut, men icke. Vart tog du vägen? Det är ju nu jag behöver dig som mest! Motivationen, energin och disciplinen är gone gone... Tentan på fredag ser jag inte fram emot, och än mindre det jävla litteraturseminariet imorgon! Jag vill inte analysera Tartuffe-tönten, viill inteee... Jag har verkligen lust att "vara sjuk"(eller skolka som är det rätta ordet...). Under mina ett och ett halvt års universitetsstudier har jag inte varit frånvarande en enda dag när jag tänker efter. Inte ens när jag kraxat och hostat som en annan kråka. Är inte det rimligtvis en godtagbar anledning då att stanna hemma? Men en nackdel är att det kommer att minimera mina chanser att klara tentan hmm...

Igår och idag har jag känt mig som ett rejält PMS-monster. Häxa. Bitch. Kål it watt jo vant! Det har varit värre än det brukar vara och jag skäms för detta... Därför ber jag officiellt om ursäkt om någon råkat ta illa upp för saker jag sagt/gjort. Det var inte meningen att vara nära att cykla in i den mörkhårige mannen på universitetet (men jag såg minsann att du gav mig en anklagande sur blick men det var faktiskt DU som var i vägen! Det var DU som gick med något jävla tunnelseende och inte såg dig för!). Det var heller inte meningen att vara nära att cykla in i en manlig lunkande student (men man byter fanimej inte sida av trottoaren när jag är en decimeter bakom! Om DU inte skulle ha haft din jävla mp3 i öronen på högsta volym skulle du ha HÖRT mig i god tid!). Och det är INTE mitt fel att jag inte har en plinga på min skrutthoj eller att jag har ett labilt humör just nu. Den som säger emot ska jag konfrontera personligen...