Nu har Kasia åkt hem till Polen efter att ha städat och packat i ett sträck de senaste dagarna. I morse kl.9 ringde hon på dörren för att ta avsked. Det är så tråkigt att hon stuckit, men samtidigt är jag förstås glad för hennes skull. Hoppades ändå in i det sista att hon skulle ändra sig. Eller att allt bara skulle vara en dröm. Det känns redan tomt efter henne, jag kommer verkligen att sakna den glada stämning hon spred här i korridoren och snacket med henne i köket. Jag hatar avsked och som den sentimentala människa jag är har jag fällt några tårar mellan tentaskrivandet. Men det är ju inte som att jag aldrig kommer att se henne igen, till våren ska hon komma och hälsa på oss och sina andra kompisar. Så hon ville inte säga good bye, utan istället lämnade hon korridoren glatt sägandes "see you sooon!"
Bilden: Kasia och jag (något suddiga) på korridorsfesten i november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar