Snart dags för avsked

Idag berättade Kas att hon åker hem till Polen redan på torsdag. Trivs inte i Sverige, tycker det är dyrt att leva och bo här och har därför ingen anledning att stanna kvar terminen ut som hon hade tänkt från början. Det är trist, kommer verkligen bli tomt här utan henne. Vi försökte övertala henne redan innan jul men det var lönlöst. Decision made. Det kommer säkert någon ny, säger hon. Människor kommer, människor går - så är livet i korridor. Saker måste väl förändras, antar jag. Vare sig man vill eller inte. Det är bara jag som ibland slänger mig med uttrycket "det skall vara som det alltid varit". Som på julafton; risgrynsgröt ska ätas till lunch även om det inte är så gott, Karl-Bertil Johnson ska sändas trots att jag aldrig ser på det och det ska stå massa mat på julbordet även fast man knappt smakar på hälften. Och i detta fall: Kas ska bo kvar trots att hon inte trivs. Men vänta nu, varför ska hon bo kvar om hon inte trivs? Exakt. Bakom hela det här resonemanget ligger ju enbart mina egoistiska tankar. Det är väl helt självklart att hon inte kan stanna om hon inte trivs. Jag förstår ju henne till stor del, det här är kalla mörka och regniga Sverige. Inte fan skulle jag välja att vara utbytesstudent här om jag kom från något annat land...

Nu borde jag verkligen få smisk, jag ska plugga och inte blogga!