Kompisdejt 10 år senare :)

Sent igår kväll hade jag fortfarande inte skickat iväg ett sms till barndomsvännen A och frågat om vi inte skulle ses idag innan han åker tillbaka till Stockholm ikväll. Jag insåg rätt snabbt att jag skulle komma att ångra mig om jag inte tog tag i saken, och sände därför iväg ett meddelande. Han hade redan planerat ett Boden-besök idag och chansen att han skulle knacka på här hemma såg jag som rätt stor. Eftersom han senast på juldagsmorgon fick åka till akuten för en allergisk reaktion mot ett pälsdjur, var det bäst att informera honom om Findus existens hos Familjen Persson. Så istället har vi träffats på stan över en fika. Hade bestämt mötesplats utanför Åhléns så pappa skjutsade dit mig. Ingen A. Men jag var ju fem minuter för tidig. Stod och såg mig omkring, tittade upp mot den rosafärgade himlen och tänkte att vilken sekund som helst kommer han. Och då hörde jag mitt namn ropas från entrén. Vände mig om och där, några meter bort, stod han. Samma människa som jag umgicks med för 10 år sen men en aning längre. Ansiktsdragen var igenkännande, samma härliga leende och glada ögon :)

Vi styrde iväg mot Opalen och när vi kom dit öppnade han dörren och höll upp den för mig. Som en sann gentleman haha... Nästa gentlemannagest var att han bjöd på fikat. Sa att han inte behövde betala för mig men han var envis. Vi slog oss ner vid ett bord mot väggen och pratade så att det kändes som att varken tid eller rum existerade mer. Våra intryck av varandra efter så lång tid var översköljande. Jag fick en slags surrealistisk känsla och var nästan på väg att nypa mig i armen för att övertyga mig själv om att det inte var en dröm. Men även fast det har gått så många år sen sist kändes det som att ingenting hade förändrats vänskapsmässigt. Han har förändrats och jag har förändrats - men bandet fanns ändå kvar på något sätt. Han gav mig en julklapp som han hade köpt i London. Alldeles för mycket. Öppnade påsen med den oinslagna klappen, och där låg en parfym och en presentask med badbomber. Hans generositet överrumplade mig och fick mig att känna en aning dåligt samvete för att jag inte hade köpt något till honom. Efter fikat gick vi en tur genom stan och vi skrattade när vi konstaterade att få saker faktiskt har förändrats på 10 år. Kvart i fyra sa vi hejdå utanför Åhléns, och han tyckte att vi måste börja umgås mer frekvent nu varpå jag instämde. Han sa att jag kunde komma och hälsa på i Stockholm. Det gör jag väldigt gärna :)