Hämtade ut min omtenta idag. En sekund. Det var all tid som krävdes för att min motivation skulle dala till avgrunden. Som en sten långt ner till havets botten. Bara en och en halv poäng ifrån att hållas vid liv i de böljande vågorna. Nu ligger den där, död, och väntar på att åter få väckas till liv. "Du var ju väldigt nära i alla fall" sa studieadministratören i ett försök till uppmuntran. Det gjorde mig bara ännu mer deppig. Jävla tentajävel. Cyklade hem i regn med paraplyet i väskan. Skitsamma för dagen var ändå förstörd. Har tröstätit kakor och repat mig lite nu.
Hade tänkt hälsa på A ikväll men ställer nog in, känner mig för trött och uttömd på krafter till att göra något annat än att glo på TV och hänga vid datorn. Får bli imorgon kväll istället. Nu ska jag fortsätta att tröstäta chokladbiskvier...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oh jojjo:/ lider med dig, men du och jag och omtenta nu till hösten: )*kram*
trist att höra fänet, omtenta på omtenta är aldrig kul. I feel your pain sister!
Skicka en kommentar