tisdag 16 september 2008

Att äta kakan och ha den kvar

Efter att ha gått runt och låtit mina grubblerier nöta i hjärnan x antal dagar gick jag bestämt till A tidigare ikväll för att få svar på den viktiga frågan dvs. vad han vill med oss. Han var inte helt otippat upptagen, eller han hade saker han skulle göra som gjorde att han inte kunde ha någon längre rendez-vous med mig. Fine, men 5 minuter ville jag i alla fall ha. 5 minuter skulle jag få för jag kan inte tillåta mig själv att gå runt och må dåligt längre. Mycket riktigt gav han mig 5 minuter (han vågade väl inget annat...) och vi gick in på mitt rum. Ännu bättre att vara på hemmaplan, var nog nervös ändå. Hade tänkt ut i förväg ungefär vad jag skulle säga för att minska risken för tunghäfta. Samlat mod i en vecka. Och nu satt han bredvid mig på sängen, tittade på mig och frågade vad jag hade på hjärtat. Sen sa jag precis allt det jag ville ha sagt och ställde den fråga jag ville ha svar på. Bara av det kände jag en stor lättnad, innan han ens svarade. Det kändes som att jag hade gjort av mig med alla restprodukter som hade legat och grott. Likt den nya hälsotrenden att detoxa kroppen var det som att jag på motsvarande sätt hade detoxat min själ. Renad. Och nu skulle dessutom min fråga förhoppningsvis få ett svar. Det fick den. Allt står glasklart nu.

Det han vill, kort och gott, är att äta kakan och fortfarande ha den kvar. Först ursäktade han sig för hans självupptagenhet. En viss självinsikt har han faktiskt. Han förklarade att han gillar mig men vill inte ha något förhållande. Att han gillar att göra andra saker lika mycket som han gillar att umgås med mig. Jag förstod precis. Kärleken och ett seriöst förhållande har helt enkelt inte så hög prioritet i hans liv. Han vill inte att den stjäl tid från hans andra intressen, vilket den skulle komma att göra. Jag frågade om han ville något med oss överhuvudtaget och ja, det vill han. Han vill fortsätta umgås. Strula som det lite luddigt heter. Svaren var utrönade. Korsförhöret avklarat.

Nu är det upp till mig att ta ställning: vad vill jag?

Inga kommentarer: