På Aftonbladets hemsida kan man idag läsa, föga förvånande, om ännu ett i raden av alla våldtäktsfall som begåtts i Sverige. Historierna brukar vara ganska snarlika varandra; att det är en bekant till offret som utfört våldtäkten och att denna bekant sedan frias i tingsrätten pga. av att det inte finns tillräckligt starka bevis, ärendet går kanske vidare till hovrätten där det återigen blir platt fall och förövaren släpps ut i samhället på jakt efter sitt nästa offer. Så var det även i detta fall. Och återigen handlade motiveringen till frisläppandet av mannen om kvinnans klädsel. Motiveringen löd (jag citerar): "En anledning till den friande domen är att kvinnan klätt av sig och iklädd behå och trosor lagt sig bredvid mannen. Tingsrätten anser att hon sedan agerat så att han kunde tro att hon ändrat sig."
Excuse me, men ska det för helskotta krävas att man går och lägger sig och sover i långkalsonger (kan misstas för strumpbyxor och då är det ju sexuellt provocerande...) och yllekofta för att ett nej till 100% ska tas på allvar? Varför är det gång på gång kvinnans klädsel som är avgörande? Jag vet att frågan knappast är ny, den är så uttjatad och omdiskuterad att den känns helt urvattnad och meningslös att ställa. Men jag blir så förbannad varje gång jag läser såna här fullkomligt korkade motiveringar som rätten kommer med. Men det är ju något konkreeet. Mannens sexuella begär går ju inte att straffa, det är ju naturens ooordning helt enkelt att mannen är ett djur som måste få stilla sina begär. Kvinnan ska gå i långärmade fotsida klänningar och med huckle på skallen för att vara 100% icke sexuellt provocerande. Först då blir nissarna i rätten svettiga och börjar tänka att kvinnans nej kanske faktiskt var ett nej. Jag undrar när de ska fatta att ett nej alltid är ett nej...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar