Hej!

Ett så litet ord men så svårt för vissa att yttra. Årets julklapp 2008 blir för dem en Vett- och etikettbok, det är i alla fall vad jag skulle vilja ge. Om det nu ens skulle löna sig. Kanske mössan på bilden? Talar åt en, riktigt praktiskt. För när blev en artig hälsningsfras för mycket begärt? Vart har det sunda förnuftet blåst iväg? (känner att jag börjar låta som en moraltant nu...). Jag bara undrar. Kan dra upp ett otal exempel, såna här människor stöter man ju på med jämna mellanrum. Som igår, då A och hans polare satt i allrummet och pluggade. Jag kommer in, hälsar ovanligt glatt med tanke på min halvdåliga dag och tittar dem båda i ögonen. A hälsar, ovanligt glatt för att vara han, men vad gör polaren? Bara glor på mig som om jag vore helt dum i huvudet! Då kan man ju undra, är det han som helt enkelt är född i farstun eller är det A som skvallrat "killar emellan" om mina och hans förehavanden och som gjorde honom förstummad över mitt plötsliga uppdykande? Vad det än handlar om så ursäktar det inte hans oartiga uppträdande. Jag kanske irriterar mig över småsaker, vad gör det om hundra år? Blir bara så fundersam ibland över vad det är för fel på folk...

Nu har jag nästan skrivit klart diktanalysen; är inte så nöjd med den men det får duga. Jag kan inte bättre än såhär och om det inte är tillräckligt bra får hon i klara ordalag uttrycka vad jag kan förbättra.

Snart ska jag iväg och skaka rumpa, fick ett sms i morse om att jag är inbokad på Afro-passet. Som uppvärming ska jag promenera ända till gymmet, är illa tvungen eftersom min cykel mår dåligt...