Trodde jag att jag var speciell?

Vill börja med att utfärda en varning till mina straighta medsystrar där ute som liksom jag är singel: Inbilla dig inte att du är speciell för någon jävla filur av det manliga släktet. Hur många fina bomullsmjuka ord han än spottar ur sig. Jag hoppas jag lär mig av mina egna misstag någon gång. Känner mig så naiv och patetisk igen. Jag tror alldeles för mycket på kärleken för mitt eget bästa. Hur kunde jag tro att den fanns med A? Om jag inte hade kommit över honom nästan helt och hållet, hade jag legat i fosterställning i sängen och gråtit över vad han nu har gjort. Nu känner jag bara ren och skär ilska mot honom. Nu har jag fått veta vilket svin han verkligen är.

Igår kväll satt jag uppe och ugglade vid datorn, men ca halv två kände jag att det var dags att krypa i säng så jag inte skulle vara i ett halvdödsliknande tillstånd idag. När jag är på väg in på toa hör jag ytterdörren öppnas och in ramlar A och Kas (polska utbytesstudenten). De hade givetvis varit på HG, kunde jag räkna ut (på tisdagar går många utbytesstudenter dit, men även en del svenskar och inte helt förvånande A). Stannar upp i hallen och hör tydligt vad de säger. Men det är inte bara deras röster jag hör. Innan de går in till sig utbyts det något som låter som pussar. Jag kan med största säkerhet säga att de hånglade. Där stod jag kvar, totally confused och chockad över vad jag just överhört.

Jag säger som jag sa tidigare: fy fan. Vilket jävla kräk. Äcklas över hans beteende så mycket att jag mådde illa när jag vaknade och knappt kunde få i mig frukosten. Om det hade varit vilken annan random brud som helst hade jag inte brytt mig, men att han bara någon meter utanför min dörr kör in tungan i Kas käft gör att jag inte kan låta bli att beröras på något sätt. Även om jag inte har känslor för honom längre. Hur osmidig får man vara? Han trodde väl att risken var minimal att jag skulle höra. Men där kunde han inte ha mer fel. Egentligen var det bara en ren slump, hade jag lagt mig den tid jag vanligtvis brukar på vardagkvällar hade jag sussat i godan ro och varit glatt ovetande. Vilket han tror att jag är nu, och att han och Kas kan behålla det här som deras lilla hemlighet. No no no, I know everything. Eller gör jag? Var igår första gången det hände, eller har de smusslat med det?

Jag har inte sett Amatör-playern idag i alla fall. Det ska bli intressant att se hur han hanterar detta gentemot mig. Om han kommer att kunna se mig i ögonen framöver. Och hur jag ska förhålla mig till det jag vet. Har funderat på om jag ska förtro mina erfarenheter av honom för Kas, för att varna henne av hyggliga skäl, men tvivlar på att det är någon vidare bra idé. Eftersom jag inte känner henne så jättebra ännu kan jag inte lita på att hon inte för scoopet vidare till våra grannar. Förr eller senare, troligtvis förr, skulle A få veta vad jag läckt ut och det skulle ju knappast medföra att jag hamnade i vacker dager. Så istället fortsätter jag att gå runt och bära på min hemlighet så länge jag bor här. Försöker glömma om det går. Glöm att han kom, glöm att han fanns (en aning svårare...), glöm att du aldrig blev hans. Och den sociala kontakten med kräket kommer att reduceras till att klämma fram så oengagerade och kalla hälsningsfraser det bara går. Strategin är därmed utarbetad.