Har ägnat hela kvällen åt att försöka översätta fransk poesi utan någon som helst framgång. Om dikterna åtminstone vore skrivna på modern franska men när de är på fornfranska är det rena jäkla grekiskan. Hur i helvete hade vår lärare tänkt att vi självständigt ska kunna analysera dessa smöriga kärleksdikter när de otaliga orden man inte begriper inte ens går att slå upp i lexikon?!? Vansinniga människa, vi är svenska studenter, inga jävla professionella franska poesianalytiker. Det kommer ju bara att bli flum och pannkaka av alltihop. Sen ska vi dessutom ha hemtenta på eländet. Över jullovet. Tack så jävla mycket för den julklappen.
Mitt ursinne över dikterna har drivit mig så långt i mina tankebanor att jag börjat fundera på om jag verkligen ska fortsätta läsa denna kurs. Om det är det jag egentligen vill. Eller ens klarar av. Kanske tog jag vatten över huvudet när jag valde att läsa franska på C-nivå. En plötslig impuls dök upp: jag hoppar av Lärarprogrammet nu. Tar uppehåll från studierna för att fundera på vad jag verkligen vill plugga. Börjar jobba och tjänar ihop lite pengar för att sen sticka utomlands. Frankrike, Spanien, USA, Canada, Australien... Världen är full av möjligheter. Bara man vågar. Dels våga ta dessa möjligheter som väntar på en, dels våga bryta upp sitt liv här och lämna tryggheten. Vad har jag för liv här? Vad är det jag inte kan lämna, egentligen? Jag går en utbildning som jag inte ens vet om jag vill fullfölja och som känns alltmer fel. Jag bor i en stad som jag inte har någon anknytning till. Jag är inte bunden i ett förhållande. Egentligen är det enda skälet till att jag stannar kvar att jag inte vet vad jag vill. DET är något jag önskar mig i julklapp, att jag kommer fram till vad jag vill göra i mitt liv.
Mitt ursinne över dikterna har drivit mig så långt i mina tankebanor att jag börjat fundera på om jag verkligen ska fortsätta läsa denna kurs. Om det är det jag egentligen vill. Eller ens klarar av. Kanske tog jag vatten över huvudet när jag valde att läsa franska på C-nivå. En plötslig impuls dök upp: jag hoppar av Lärarprogrammet nu. Tar uppehåll från studierna för att fundera på vad jag verkligen vill plugga. Börjar jobba och tjänar ihop lite pengar för att sen sticka utomlands. Frankrike, Spanien, USA, Canada, Australien... Världen är full av möjligheter. Bara man vågar. Dels våga ta dessa möjligheter som väntar på en, dels våga bryta upp sitt liv här och lämna tryggheten. Vad har jag för liv här? Vad är det jag inte kan lämna, egentligen? Jag går en utbildning som jag inte ens vet om jag vill fullfölja och som känns alltmer fel. Jag bor i en stad som jag inte har någon anknytning till. Jag är inte bunden i ett förhållande. Egentligen är det enda skälet till att jag stannar kvar att jag inte vet vad jag vill. DET är något jag önskar mig i julklapp, att jag kommer fram till vad jag vill göra i mitt liv.
Bilden: Miami... Är det där under palmerna jag kommer fram till vad jag vill?
2 kommentarer:
josssiii! Men varför följer du inte med med ut på äventyr? Jag lovar att du inte ska behöva sova på en parkbänk om du inte vill utan jag ska ta hand om dig bra o du tar hand om mig:) Spara på ditt studielån och börja en planerad och organiserad resa med mig i januari till världen babe! Du kommer förr eller senare hitta vad du söker, passa på att verkligen göra vad du vill under tiden. Ring mig;)
http://ellifiore.blogspot.com/
Skicka en kommentar