Viva la vida

...är titeln på en av Coldplays låtar likväl deras senaste album. Tycker för övrigt att Mjölby-Johan gjorde ett riktigt bra framträdande med denna låt i fredags (för er oinvigda är det Idol jag pratar om). Första gången han stod framför juryn tyckte jag hans sångröst lät som om den tillhörde en 10-årig liten pojkvasker, men nu måste jag erkänna att han är en av mina favoriter. Sen hejar jag väl på honom av smått patriotiska skäl också. Det skiljer bara 2 mil mellan Mjölby och Linköping. Något som också skiljer är dialekten som är mer utpräglad i Mjölby, dvs. de pratar ännu ocharmigare östgötska. Jaja, kom in på ett sidospår bara, det var ju inte Idol och svenska dialekter detta inlägg skulle tillägnas.

Jag har levt livet à la äkta studentiosus de senaste dagarna, dvs. festat som om det inte fanns någon morgondag, sovit länge, ätit nudlar och lovat mig själv att plugga men inte gjort det. Visste att även denna helg skulle gå i onykterhetens tecken, men supandet började helt oplanerat redan i torsdags. Det var kravall (kårfest) och K hade förfest här i korridoren med sina polare. De öppnade den första spritflaskan halv 4 på blanka dagen och drog igång med att spela Golf, K:s shotspel. K frågade om jag ville delta och sa att det gjorde jag gärna, men att jag hakar på lite senare. När jag joinade dem vid sjutiden hade de alla blivit ganska så runda under fötterna, och jag var spiknykter. Detta innebar ett väldigt fördelaktigt läge för mig i spelet. De kom upp i minst 10 slag och tvingades shotta ännu mer, medan jag fick i kulan på enbart 2 slag och fick asigna shottar hit och dit. Taktiken är alltså enkel: försök att göra så få slag som möjligt och hitta ett/flera offer att supa under bordet.

Klockan 22.00 började kravallen och de ville att jag skulle hänga med. Festa var det sista jag var förberedd för att göra. Till och börja med hade jag ingen kravall-biljett, jag var även oduschad och resonerade "det är en dag imorgon också" (tydligt ålderstecken). Äh, ut och festa nu för fasiken! sa en annan del av mig. Biljett skulle enligt dem gå att fixa på något sätt, frisyren fick duga och svettig skulle jag ändå bli på dansgolvet. Och jag började ju trots allt inte förrän kl.11 dagen efter så nog skulle jag hinna sova några timmar i alla fall. Det blev riktigt skoj på kravallen, eller Intervallen som den hette. Det var internationella studentföreningens årliga fest vilket innebar att det vimlade av utbytesstudenter. De flesta hade på sig sin overall och jag som inte har införskaffat någon ännu kände mig lite avvikande från klädkoden. Ingen kunde veta vad jag pluggade. Lika bra det, för jag känner mig inte som någon ärlig representant för Lärarprogrammet eftersom jag eventuellt inte kommer att sluta som lärare. "Jaha så du pluggar till lärare, kul!" "Nja, alltså jag vill egentligen inte bli lärare" "Din förrädare!". Inte för att jag tror att någon skulle vara så hård och kalla mig för förrädare, men jag skulle känna mig lite som en...