Hösten, den mest deppiga årstiden? Kanske det, men inte bara. Idag när jag gick till gymmet i det soliga fina vädret slog det mig hur vacker hösten faktiskt är. Om det var färre regniga och blåsiga dagar och fler dagar som denna skulle jag ta höstpromenader oftare. Alla gyllengula och orange löv som singlar ner på marken är så vackra. Ibland, som idag till exempel, får jag en barnslig lust att hoppa i lövhögar. Varför ska det bara vara förbehållet barn? För att vuxna ska kratta efter ungarnas lekar såklart. Kratta är en evighetssyssla precis som att baka pepparkakor. Fast kratta är värre för de jäkla löven tar aldrig slut. Pepparkaksdegen kan man åtminstone äta upp. Och sen dras med magont, ja ni vet ju hur det är...
Hösten sägs ju vara den mysiga årstiden då mörkret och kylan ger anledning att krypa under en filt med en kopp varm dryck, gärna med någon som sällskap. Denne "någon" är antingen sin partner eller en dejt som har potential att "bli något mer". För dem som dessutom är ägare till en öppen spis är mysighetsfaktorn på topp. Tyvärr äger jag varken partner eller öppen spis, men jag är inte bitter för det. För det är ju inte alls så illa att krypa ner i sin 1,20-säng med en kopp te och ha ensammakt över fjärrkontrollen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar