Att lämna livet här och åka ut och resa kan komma att utvecklas från ett impulsivt påfund till en seriös plan. Jag har tänkt på det konstant sen jag präntade ner det i gårdagskvällens inlägg. Det kanske är nu det är dags. Har börjat fundera på allt det praktiska, dels själva resan i sig och hur jag ska finansiera den och dels mina efterlämningar här i form av boende och alla mina ägodelar. Jag måste i så fall hitta någon pålitlig student som kan tänka sig att hyra mitt rum i ett halvår. Vad ska jag göra av mina grejer? Mina päron lär ju knappast vara så villiga att luffa ner hit mitt i vintern och transportera mitt bohag upp till norr igen. Då finns det ett bättre alternativ; som student kan man hyra förråd för en rimlig summa under en viss tid. Där skulle jag kunna förvara alla prylar jag är rädd om. Mina egna möbler kan jag lämna kvar, åtminstone sängen som är alldeles för bänglig att flytta. Låt säga att jag hyr förrådsutrymme till och med juni, jag kommer tillbaka hit och mor och far kommer ner och hämtar möblemanget. Sen vad jag ska hitta på hösten 2009 är en annan sak.
Jag känner att ångesten sakta håller på att välla över mig. Beslutet jag kan komma att ta är faktiskt hittills ett utav de största i mitt liv. Tänk om jag kommer att ångra mig? Det är min största skräck. Fast å andra sidan, är inte risken att jag kommer att ångra mig om jag stannar kvar här större?
(Observera att detta inlägg inte bör ses som att det är "skrivet i sten", vänta er andra förvirrade och impulsiva planer/funderingar i kommande inlägg...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar